åldersnoja a la jenny

Det är sant och helt oundvikligt att jag håller på att bli äldre. Det är även helt sant att det bekymrar mig A LOT. Big time. Jag säger alltid att jag har svårt att leva i nuet, och häromdagen tog jag bragdpris i att leva i framtiden. När folk frågar hur gammal jag är svarar jag ofta 24. Men snälla för fan jag har ju inte ens hunnit fylla 24 än! Så, jag kom helt sonika på att "fasen jag är ju inte 24 än..jag är ju bara 23.. och när jag väl blir 24 ska jag vara det ett helt år..". Hade jag fortsatt i denna takt hade jag fömodligen varit 30 innan min 25årsdag.

Varför denna åldershysteri då? Dels för att jag inte vill bli nån fet ful gammal rynkig flodhäst. När man läser mycket om kroppen har man, trots att jag slagit bort det de första 100ggr, insett att det mesta börjar förfalla efter 20årsdagen. Rynkor och celluliter är nog min värsta skräck tror jag. Som tur är har jag varken eller trots mina 24 (läs 23) år. Ändå använder jag antirynk krämer och diverse grejer, preventivt arbete är min grej.

Se har jag även fått för mig att livet är som roligast nånstans där runt 20-22, ändå har jag nog roligare nu än jag hade när jag var 20 så jag har ingen aning om vad jag grundar det på. I vilket fall som helst så får jag ont i magen när jag tänker på att bli äldre än 25. Men jag ska träna och träna och festa tills jag blir 80 som min mormor gjorde, så kanske jag överlever. Men när jag fyller 25 o så, kan ni inte skriva typ 22 eller 23 på gratulationskorten då? Så kanske det blir en lite lyckad kväll iaf!