26 november 2008

åhhh

Satt och tittade på massa bilder och blev sjukt nostalgisk. Ledsen-glad liksom. Ledsen för sånt som är förgånget. Sånt man vill ha som inte går. För att man kanske inte tog vara på det bättre. Värderade det högre. Det är alltid svårt att verkligen befinna sig i nuet och se hur värdefulla möten, relationer eller bara små små ting är. Jag vet att jag är dålig på det och sen är jag däremot bra på att vara "ledsen" för att jag sen efteråt saknar den tiden. Visst är jag samtidigt glad för sånt som varit, men ändå kanske oftare ledsen för att jag saknar de tillfällena och vet att de som sagt är just förgångna. När man väl befinner sig i dessa stunder, tar man då verkligen tillvara på tiden? Jag har en känsla av att jag inte gör det och i själva verket kanske det är just det som framkallar det ledsna, men det ska ändras från och med nu!

Saknar mina små busfrön, skulle vilja kunna träffa mina brorsdöttrar oftare för de är världens underbaraste. Likaså min bror och sis. Samt föräldrar. Mamma träffar jag skapligt ofta iaf men saknar den tiden då vi alltid var i stallet ihop och gjorde massa saker. För er som inte vet så skilde sig mina föräldrar när jag var runt 7 år och pappa bor nu i Kalmar vilket gör att vi ses för sällan. Satt och tittade på alla resor han och jag har gjort ihop och tänkte på hur sanslöst mycket jag har uppskattat dom. Och mormor som jag saknar varje dag, kunde ens inte ta bort hennes nr från mobilen nu när jag lade in det på nytt..

Och alla vänner som man inser betyder så himla mkt för en. Maria som jag alltid har här. Sara som jag ser alldeles för sällan eftersom hon bor i Jönköping. Max som nu förmodligen försvinner ur mitt liv helt. Fia som jag nog knappt sett sen hon flyttade till e-tuna?! Elin som fått barn och som jag bara ska åka och hälsa på närmaste veckan. Maria som nu bor i Sthlm som jag inte sett sen examen som snart är ett år sen. Elise som jag bara sprungit på på stan senaste tiden. Hanna som jag åtminstone fick en skymt av på gymmet. Ania som jag mest ser när vi festar. Chrille som jag stod så nära förr. Memme som är alldeles för snäll haha. Pierre (ja nu avslöjade jag minsann Mr, Q..) som faktiskt var här häromdan vilket var väldigt skönt och som även försökte prata med mig på tel samtidigt som Bonde =P

Ja, det är dumt att nämna folk för man kan aldrig nämna alla. Men jag uppskattar er som jag kanske inte känner riktigt lika väl men som ändå har viktiga platser hos mig minst lika mycket. Jag älskar att springa på er ute och sånt t.ex., sånt gör mig glad. Jag är glad att jag får ha en liten del hos er alla. Det känns som värsta gåvan att få ha så mkt människor omkring mig som blir glada av att se mig, som tycker om mig för att jag är Jenny och som vill känna mig. Det är nog det som gör mig mest förvånad, det finns ju så många andra att välja på men ändå så vill folk känna mig. Om något i livet gör mig glad så är det det. Men essensen av detta var iaf att jag är så oerhört glad och tacksam att Ni alla finns och för att Ni tycker om Mig och bryr er om Mig. Älskar er Alla <3

Never again, my love. I try to survive without you, but I'm broken inside..what can I do. It was you, who made me feel..something real, something new..something real... It was you. Your'r on my mind almost every day... My memories stay, they never fade.

Vet någon vem det är som sjunger? Om inte, ta reda på det! Många låtar att vara nostalgisk till =)

10 kommentarer:

Anonym sa...

Gulligt du skrivit :)

Anonym sa...

Hejsan... Mmm jag vet. Måste försöka komponera ihop något riktigt bra till försäkringsbolaget. Jag slogs av exakt samma tanke när jag kom hem. Jag menar han har varit halt sen i februari, men nu bara markerar han. Det är ändå en lång tid som han har varit "sjukskriven" och jag tycker själv att det borde sätta sig i huvudet på honom. Skadar man sig själv och går och haltar under en lång tid så tar det ju ett tag innan man kommer in i den vanliga "gå/ springa rytmen". Jag vet inte om han riktigt känner efter eller om han kanske haltar bara för att han har gjort det så länge så att det går som en vana. Inte en aning?? Har du någon erfarenhet av detta ??
kram kram
kRAM MATILDA

Jenn sa...

Ja alltså det är ju väldigt vanligt att iaf människor får ett förändrat rörelsemönster efter en lång tids skada! Anlednignen till att jag tänkte på det var också att efter en skada måste man ju börja bygga upp strukturerna igen och jag tyckte det var lång tid att köra på med skritt i 6 mån till. När Dandi var halt i somras så var vi ju på kliniken och de sprutade henne för att se vart det sätt. Då hade hon varit halt kanske 1½ mån och när vi sedan longerade sa vet. redan då att anledningen till att hon trots sprutan fortfarande markerade (största delen av hältan försvann) var att hon haft ett förändrat rörelsemönster under de 1½ månaderna och därför inte helt vågade belasta!

Jenn sa...

Tack Ania! Kanske borde säga dte och inte skriva det iof, men bättre än inget =)

Anonym sa...

Det låter så himla vettig när du skriver det. Jag tänkte att jag skulle rådfråga någon mera veterinär om just detta. Någon som är utomstående och kan se på fallet utifrån från en ny vinkel. Bara höra om det finns en sannolikhet att han kanske markerar för att han är van vid det? Hur menar du för länge med sex månader, doktor Jenny??=) Skulle du kunna hjälpa mig att skriva ihop någonting till försäkringsbolaget. För jag har märkt att du är väldigt duktig på att skriva och uttrycka dig...??
Kram matiilda

Fia sa...

Ohh, vad gulligt du skriver =)) saknar dig också juh... alldeles för långt emellan... Men vi har planer på att åka neråt i årets början... en kompis härifrån har fått jobb i Lkpg, så blir inflyttningsfest i början av året =) då måste vi ses =)))

Jenn sa...

Matilda: Ja gör det, absolut. Mja jag tönkte bara att efter en skada så är det viktigt att bygga upp strukturer som varit skadade igen. Nu har han vilat länge plus att ni varit igång i skritt sen sommaren.. Så perioden med enbart skritt skulle i sånt fall bli ca 1 år, för mig låter det aningen länge. Nu har ni skrittat på hårt underlag för att stärka ett tag så förmodligen har strukturerna liksom adapterat sig till denna belastning och han har nte blivit sämre. Frågan är ju då om man inte om ett par mån kanske kan våga att gå på lite trav för att strukturerna ska få möjlighet att bli starka igen liksom. Men, en MRI innan det skulle ju vara bra för att känna sig trygg liksom. Självklart kan jag hjälpa dig om du vill!

Fia: Det SKA vi göra då, utan tvekan =)

Anonym sa...

... å så Elin i Silverdalen som är en jävel på å åka spark å spela teeeetris ;)

Anonym sa...

faaan Jennö, jag saknar dej också..nu mer än nånsin!!

Jenn sa...

åhh daaarling kom hit till mig en helg så kör vi en fre och lö på stan=D