Jag har väl inte riktigt berätta historien om mitt väldigt borttappade kontokort. Jag kan börja med att säga att jag bara några veckor innan tappade en mobiltelefon på krogen. Jag förbannade mig själv för att jag är en sån jäkla rumpnisse som inte håller koll på saker. Inte ens på krogen när jag 'endast' är något salongsberusad. Vilket innebär ungefär 1 liter vin och nån snaps eller två och...
Glad i hågen klampar jag före i kön och ger min vakt en kram bara för att få tafsa lite. Fan vilka magmuskler han har brukar jag tänka i mitt onyktra tillstånd. Så här i efterhand har jag funderat över om han har magmuskler på ryggen också och insett att det med största sannolikhet kallas skottsäkerväst. Och det är inte latin för magmusklerna. Självklart har jag mitt etui i högsta hugg vi detta tillfälle, bara för att det är så överdådigt flashigt med hjärta och äkta diamanter som jag fått av drottingen av Burundi.
Sen släntrar jag in och ska betala garderoben men hamnar i armarna på ett känt ansikte och kramar är överobligatoriska när jag är salongsberusad och har prinsen av Kamerun med mig. Då kan man inte sitta på avbytarbänken och glo. Nu skulle min expertkommentator, i form av mig själv, säga att det är högst sannolikt att kortet föll mot golvet ungefär här. Men i och med att detta passerar mig och resten av alla människor på Platens obemärkt förbi så förblir det obemärkt ända tills jag inte förblir onykter...... Och då är det försent.
Ungefär så gick det till. Tror jag. Anar jag. Det finns i alla fall en chans att det gick till så. Eller en jävligt stor risk, helt enkelt.
Och ja, jag vann på röjflaggor.
Oh har ni märkt, jag är ledig och producerar blogginlägg som jäkla grodyngel!
Autentiskt fårn msn:
Maria: Åhh vad jag hatar tråkigt folk, kolla här.
Jenny stirrar...
Jenny säger: Det är ju bara vitt?
Haha ja det är ju inte så himla upphetasande.. Eller så hade hon bara inte hunnit skriva något än.. Alternativt kopierat från konversationen med..dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar