Kvällspromenaden

Jag går längs miljoner stigar, din skepnad vandrandes bredvid
Jag går i spår av önskan, som sjuder inuti

Ikväll vände jag mig bedrövat om, tog mitt hjärta i handen och bar mina ben tillbaka till ruta ett. Inuti brottades jag med klandrande tankar som melodiskt slog sina knogar blodiga för att få sina ord sagda. Jag tog de i min hand och kramade mitt ouppnådda liv tills det enda som fanns i min hand var spillror av en början på slutet. Jag gick in i skogen inatt. Kryssade fram mellan träden och isen under mina fötter knastrade frågande . Jag följde trädens åldrande bark med mina fingrar och mina lungor skrek efter det jag sökte. Mina steg följde mekaniskt en ond cirkel och jag hamnade i en återvändsgränd och orkade inte få mina ogripbara och därmed så abstrakta önskningar att slå in i en värld så blasé på att söka mina drömmar till sans.

Låt mig vaggas till sömns i dina kalejdoskopiskt vita vingar, celest.

I natten hittade jag en genväg ut ur min inifrån brinnande själ. Mitt hjärta låg i den glödande askan och vinden smekte mitt hår för att blåsa liv i blodet som stelnat i mina söndervittrade ådror. Rösten i vindens brus talade drakoniskt till mig och jag flydde från livets eko tills mina lungor sprängdes. Jag kastade mig ut på en äng och slet av mig mina kläder i ett försök att klä av mig allt som var irreversibelt. Mina fingrar klöste min vackra kropp men dina ögon fick mig att gömma mina händer i den iskalla snön för att be. Jag sjönk ihop i natten och befann mig i en hjälplöst skälvande kropp som taktfast rörde sig bort från livet. Envetet famlade jag efter nuet och övertalade natten att släppa mig fri för att slippa andas smärta som lämnade en bitter eftersmak av tärande minnen. Men du fanns inuti mig och med starka armar tog du mig bort från en kall mark och jag bosatte mig lierat i ditt hjärta. Jag frågade mig hur ett skadeskjutet hjärta ännu kunde slå kärleksslag i vädjan om att överlämnas i en främlings outgrundade hemligheter.

Jag hör hur tiden tickar, argt och förstrött
medan jag ligger här och väntar, i blod rött så rött.
Jag är trött på att vänta, att se mig om
men natten tog mina ögon, och förseglade dom


//Jenny