Inatt väcktes jag av att dörren till min lägenhet öppnades. Varenda muskel i hela kroppen sattes på helspänn på en millisekund och adrenalinet rusade ut i kroppen snabbare än någonsin. På mindre än en sekund var jag klarvaken i mörkret. Jag hörde hur dörren stängdes och steg närmade sig vardagsrummet. Vad skulle jag göra? Ligga kvar i sängen? Välta bokhyllan som står vid fotänden och hoppas på att min besökare får den över sig? Resa mig upp och rusa ut och hoppas på att undkomma? Resa mig och försöka få tag i något att slå med? Stegen stannade precis vid sängen och en främmande människa stod nu på andra sidan av mitt draperi. Hjärtat slog så hårt att det gjorde ont och jag insåg att nu....
ska jag sluta hitta på!!!
Men, så här var det. Imorse när jag vaknade insåg jag att jag inte hade låst ytterdörren. Igen. Jag måste börja vara lite mer rädd och försiktig och noggrann. Jag sover med stängd dörr. (EDIT:Hahah bra att jag i alla fall är kapabel att stänga dörren! menade såklart att jag sover med olåst dörr. Jenny är trött..) Knallar hem själv från krogen mitt i natten. Ger mig ut och springer vid 23 på kvällarna. Jag måste skaffa lite nej-nu-kan-någon-komma- och-våldta-mig tankar.
Men just nu är jag så jävla trött och less på allt plugg så det känns som en enorm bedrift att klara av att räkna ut att en höna har 14.235 fjädrar och att giraffer aldrig får hjärnblödningar.
1 kommentar:
Amen vafan, sluta hitta på alltså.. till och med JAG blev rädd när jag läste =D såg mig in i situationen, sket ner mig... bli författare för tusan :)
vill du jobba småtimmar imorn förresten? 19-22, eller 20-22? :P
Skicka en kommentar