Dagarna tickar på och jag tänker ofta att vad gör jag egentligen av mitt liv? Jag jobbar, tränar och sover. Sen går allt på repeat.

Men, jag är fullkomligt nöjd med att ha lagt mycket tid på jobb. Jag har lärt mig oerhört mycket, gjort många insikter och utvecklats som person. Jag har inte haft någon att komma hem till vilket allt som oftast känts skönt, att bara ha sig själv att ta hänsyn till. Men man tappar en dimension av livet som efter en tid trots allt är essentiell, nämligen allt som innebär att "koppla bort" jobb. Min plan för framtiden nu är att jobba hårt och effektivt, men lagom mycket. En utamaning eftersom jag är en person som tycker om att engagera mig, prestera och tycker om att vara sysselsatt.

Men balans är sunt. Jag inser nu att resan till sthlm, att jag var med mina brorsdöttrar, lunchen och fikan med vänner i söndags, promenaden med Sara igår och att jag spenderat tid med Magnus idag, det är sånt som gör att det känns extra kul med jobbet denna vecka. För ajg tänker inte på jobb 24/7. Jag älskar insikter i alla dess former. Insikten att jag fyller 27 snart kan dock diskuteras. Mina kortisolnivåer skjuter förmodligen i höjden så fort en tanka snuddar vid detta faktum...