Helt plötsligt känner jag mig helt inverterad. Och det är inte för att jag umgåtts med matematiska, säkert för mig olösliga, problem. Jag har nog bara drabbats av livet. Ibland känner jag bara "Give me a break". För jag får faktiskt aldrig det. Försök aldrig vara platschef på 50%. Ha aldrig två krävande jobb. Det resulterar stundtals i att du kommer vilja skrika otrevliga saker till helt oskyldiga människor. Jag måste bli bättre på:

The Art of Saying No.

Idag är det bara en hel massa frustration. Men minns ni när jag skrev att omdömesförmågan sviktar under kvällstimmarna? Känner jag för att skriva om varför jag är frustrerad imorgon så gör jag det. Korrigering. På onsdag kommer en av mina absoluta favoriter att prata med till Linköping, Stefan. Känner jag för att skriva varför jag är frustrerad efter det, så gör jag det.