Ibland vill jag tjuvkika på andras tankar och känslor för att se, är det bara jag som sitter i min kammare med ett metatrassel till...introspektiva tankar? Meningslösa rädslor som bara i begränsade fall kan återknytas till befogade grunder.

Jag antar att svaret är nej. Kan någon absorbera mina, någon som kanske kan sortera bättre än jag? Ibland tänker jag så mycket att jag nästan tappar bort det som är mest självklart. Världen växer och ibland blir man överrumplad av att något främmande är så..bekant.