I natten sökte jag finna en genväg ut ur min inifrån brinnande själ. Mitt hjärta låg i den glödande askan och vinden smekte mitt hår för att blåsa liv i blodet som stelnat i mina ängsliga ådror. Jag flydde från livets eko tills mina lungor sprängdes. Kastade mig ut på en äng och slet av mig mina kläder i ett försök att klä av mig allt som injagar mig i fruktan. Mina fingrar klöste min vackra kropp men dina ögon fick mig att gömma mina händer i den iskalla snön. Envetet famlade jag efter nuet och övertalade natten att släppa mig fri för att slippa andas rädsla som lämnade en bitter eftersmak av tärande minnen. Men du fanns inuti mig och med starka armar tog du mig bort från en kall mark och jag bosatte mig lierat i ditt hjärta. Jag frågade mig om ett skadeskjutet hjärta ännu kunde slå kärlekens slag. Jag tog mitt hjärta i handen, kryssade mellan träden och följde dess åldrande bark. Gör mina andetag till dina och låt orden falla ner från himlen. Samla vinden i dina händer och erövra all ovisshet. Låt klarhet råda i mitt hjärta.