Trött. Trött. Trött. Ibland känns det som att jag springer stenhårt in mot väggen. Fast ändå inte för jag trivs ju så med det jag gör. Hur ska man tolka det när man kommer hem och egentligen bara skulle vilja sjunka ner på golvet mot en vägg och inte är kapabel till/vill tänka en enda tanke. Men ändå ler man?