Tror att jag har glömt berätta att jag drabbades av genisyndromet förra veckan. När jag var och handlade tyckte jag att det var en bra idé att lämna hela väskan i affären. Någon annan ohederlig människa ansåg sedan att det var en bra idé att stjäla min plånbok.

Hur kommer det sig att människor stjäl så fasligt mycket? Och folk verkar stjäla allt. Från smink, smycken, lotion till jackor, plånböcker och telefoner. Det gör mig makalöst upprörd att det finns så många dåliga medmänniskor i denna värld. Hur mycket krävs i IQ för att förstå innebörden av mitt och ditt? Och om det nu är alldeles nödvändigt att stjäla så snälla ta bara kontanterna och lämna kort, körkort, klubbkort, kvitton och annat som jag faktiskt är i behov av.

Maria berättade att hon hade stått i en kö i en affär och kassörskan hade frågat personen framför om denne hade en krona, för att underlätta växeln. Personen hade inte det men då avvarade Maria en krona. Och tänk efter själva, vad glad man blir av en sådan liten gest. Och även av att utföra en sådan handling. Det är en win win situation, alla blir gladare och mår bättre. Jag älskar sådana små gester. Att bara hjälpa någon när man kan, säga några vänliga ord. Istället för att gå med tunnelseende och vara fullkomligt ointresserad av sin omvärld. Så nu ger jag hela svenska folket ett piskrapp - bli bättre medmänniskor! Le mot varandra, hjälp varandra och bidra till lite skönare stämning där ute!

Förr var jag expert på att trycka ned mig själv. Jag "pratade" sällan vänligt med mig själv och som jag kan minnas det så trodde jag nog inte att jag var en bra person. Nu däremot så är jag en trygg person som vet mitt värde. De gånger jag behandlat en människa illa är ytterst få. Jag är rak och ärlig och säger vad jag tycker, och vänder inte kappan efter vinden. Detta är något som man enbart vinner på, då alla i min omgivning vet vart de har mig. Eftersom jag är ärlig mot mig själv så vet jag när jag gjort rätt eller fel och kan stå för bådadera (som för övrigt är ett märkligt ord..?) Det är en styrka att kunna retirera och erkänna när man gjort fel. I och med detta låter jag mig inte behandlas hur som helst och jag är öppen och ärlig även med detta, känner jag mig fel eller orättvist behandlad så kan personen som är den skyldige räkna med att bli konfronterad. Men, är det någon som far med osanningar och som inte är värd att ens konfrontera så är jag tillräckligt trygg i mig själv för att kunna låta det passera. Jag är pålitlig, lojal och kärleksfull mot mina närmaste vilket gör att jag känner att jag har rätten att kräva det samma tillbaka - för att jag faktiskt förtjänar det. Att jag är lugnare som person nu jämfört med förr beror dels på allt detta, sen är det även underbart att ha människor i sin omgivning som man känner gör en till en bättre människa - och sådana finns det flera stycken!

Men i helgen ska jag i princip isolera mig från omvärlden. P är i St Petersburg och jag far till Kalmar och sedan Öland! Sen är det 5 more days to go, sen semester!