Första måttet jag tog så tänkte jag efteråt 'men vad sjutton var det som lät?' Men när man rumsterar runt där låter det endel så jag tänkte att det var nåt som kasade ner eller så. När jag sedan stoppar ner handen för att fylla ett nytt mått känner jag något på handen och förstår direkt vad det är. De skrek och väste. Det var deras väsande som jag hade hört.. Som tur är hade jag vantar på men jag dör så äckligt!!!!!
Precis då kom Ulf och min puls var uppe på maxpuls haha till slut hämtade jag vår tjocka stallkatt och försökte få honom att förstå att middagen serverades tidigt idag. Sen tippade jag tunnan så de kunde springa ut. Den tjocka stallkatten var dock lite för långsam.
I fortsättningen lär jag alltid titta i tunnorna först....Tänk om de typ hade bitit mig. Kommer lida av post-traumatisk stress en lång tid framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar