BF idag! Tänk att det egentligen är först nu han var beräknad, men det känns som det mest självklara att han redan varit hos oss i 6 veckor. På ett sätt känner jag mig lite snuvad på spänningen runt BF, att vänta på att värkarna ska dra igång, ta de första värkarna hemma, åka in till förlossningen och allt det. Hade en bild av hur vi åkte in till Värnamo, lämnade Henry hos svärföräldrarna och förväntansfulla gick in till förlossningen. Nu togs vi lite på sängen, hann inte direkt förbereds oss eller 'förstå' vad som hände.

Å andra sidan är jag så lycklig över att allt gick bra, att jag slapp längta längre, bli sådär stor och inte kunna sova eller gå över tiden för den delen. Och att vi redan fått vara 6 veckor med vårt mirakel!