Förlossningsberättelse del 1

Jag kan börja med att berätta att jag runt v 24 ca började få mycket sammandragningar. Dock inte SD i den form att de kom och gick riktigt, utan så fort jag rörde mig (allt från promenad till att jag böjde mig, reste mig, dammsög osv) så blev magen stenhård och fortsatte att vara det tills jag vilade. Runt v32 anade jag också att slemproppen släppte, i ett par omgångar.

Torsdag 13/7 v33+3

Vi var på semester på Öland. Lugn dag och inget speciellt kändes/hände. Per gick en promenad med Henry men eftersom mina SD gjorde att jag begränsade hur mkt jag rörde mig så blev jag hemma, men tog cykeln och mötte dem halvvägs. Sen solade vi hela dagen och på kvällen åkte vi till västsidan för att fota magen i solnedgången. Reagerade då på att mini rörde sig mindre än vanligt, han brukade vara som mest aktiv på em/kväll. När vi lade oss vid 00-tiden funderade jag på om jag skulle ringa förlossningen eftersom jag känt honom så lite, men tänkte att jag har ju ändå känt små små buffar så jag väntar till imorgon. 

Fredag 14/7 v33+4

01.00 Hann inte sova mer än en timma innan jag vaknade av att det kändes som att jag kissade på mig. Satte mig upp och det kom lite vätska hela tiden och var lite blött på lakanet. Jag förstod/kände direkt att det var fostervatten. Ringde förlossningen i Kalmar och förklarade läget och de sa att vi skulle komma in på kontroll direkt. Vi gick in till pappa i stora huset och väckte honom och sade att han fick ha Henry för vi behövde åka.  Fortsatte att läcka fostervatten så fort jag rörde mig, sipprade liksom lite hela tiden. Fick ta en liten handduk mellan benen när vi skulle åka.

02.30 Inne på förlossningen. En BM bad mig lämna urinprov och hon tittade i handduken och menade att vätskan, som också var blandad med lite blod, såg ut som fostervatten. Läkaren kom in nästan direkt för att undersöka mig och kunde snabbt konstatera att det var fostervatten och att hinnorna gått. 'Ja det här är ingen tvekan' sade hon. Inget öppen. 

Jag visste ju att vattnet kan gå utan att det händer något och att det kan dröja dagar eller tom veckor, och jag hade ju inte haft tillstymmelse till värkar eller ens mensvärkskänsla. Jag tänkte därför att vi kanske skulle få åka hem, men läkaren sade att vi skulle stanna säkert 2 dagar för observation. Fick ligga med CTG som var fint, inga värkar och mini mådde fint. Efter det visade de oss till ett rum, ett förlossningsrum där de kört in en säng till Per också. 

04.30 De tog en temp på mig och gav mig antibiotika (om jag skulle ha en infektion) och en spruta kortison för att påskynda mognad av minis lungor. De ville hinna ge två doser kortison med ett dygns mellanrum om det skulle bli så att han skulle komma, vilket alltså innebar att det helst skulle gå 2 dygn för att det skulle få full effekt. Innan de lämnade oss för att sova kollade de även CRP (som var lågt) och gav oss några mackor. De tog verkligen väl hand om oss när vi kom in!

05.30 Redan innan 06 så började jag känna av 'mensvärkskänsla'. Inte så det gjorde direkt ont men ändå så pass obehagligt att jag inte riktigt kunde sova, slumrade bara någon halvtimma. Vi åt lite frukost och när BM/läkare kom in pratade de om att ringa Värnamo/Jkpg för att se om vi skulle åka dit. Min mensvärkskänsla blev värre och vi bestämde att Per skulle åka upp till Öland och hämta våra saker och Henry.

09.30 Fick en spruta med Bricanyl för att försöka bromsa förloppet. Blev sjukt skakig och hjärtat bankade som tusan av den dosen men värken dämpades iaf. Vid 12-tiden fick jag en äcklig och liten lunch (sill och potatis..) så jag åt knappt något.

12.45 Känslan av mensvärk var tydligt tillbaka, kom och gick. Fick en ny spruta Bricanyl och blev igen lite skakig men inte så mycket som vid första. Det rann under hela förmiddagen blodtillblandat fostervatten. 

13.55 Blev undersökt. Tapp 1cm lång, 1cm öppen. 

15.17 Fick info om att neo Jkpg hade fullt och att vi därför fick stanna kvar i Kalmar, men Per kanske inte kunde sova kvar. Prat om att flytta oss till annat rum. 15.35 nytt CTG, förvärkar 2/10min. Per kom tillbaka och jag bad om lov att få gå ut och hälsa på Henry vilket jag knappt fick 😄 Pers föräldrar hämtade Henry.

16.10 Fick ny spruta Bricanyl. Upplevde inte att den hjälpte/kändes av alls.

17.50 Värkarna började kännas mer, fick ny spruta Bricanyl. (Hade ingen koll på att det var middag och ingen sade något)

18.30 Smärtan från värkarna blev värre trots Bricanylen. De undersökte mig, tappen utplånad, öppen 3cm, teckningsblödning. De konstaterade nu att det verkade bli förlossning, ingen mening att ge mer Bricanyl och vi fick behålla rummet. De fortsatte ge antibiotika. CTG. Satte PVK. 

Resten kommer senare i del 2 och 3!

Den fantastiska lunchen 😄