När han vaknade till efter bara nån timmas sömn (med flera uppvak) behövde hunden ut så på med alla kläder och ut med vagnen - i snö, blåst och oskottad väg. Skitkul! Anton började såklart gråta och inget funkade, i den stunden fick jag typ ett nervsammanbrott. Vi hade bara gått en dryg km och vovven ville gå mer och leka i snön. Känner mig helt förstörd och otillräcklig i dessa lägen...
Upp med Anton i selen och vände hemåt. Men han skrek ändå. Så fram med bröstet, hade ens inte amningströja så bara att blotta magen och frysa ihjäl. Vilken syn alltså! Imorgon kanske jag kan skratta åt det men inte nu. Anton åt och somnade till, men vaknade såklart så fort vi var hemma. Men var ju ändå skittrött. Sövde igen vilket enbart går med bröstet annars skriker han bara, så är det alltid. Vill vänja av det men det känns omöjligt.
Hur som, hela eftermiddagen sen var sov-vakna-sov-vakna-trött men inte vilja sova osv. Konstigt nog har han trots att han varit trött varit jätteglad emellan, tills han kommit på igen att han är trött.. Har dessutom försökt med flaska idag men han tar den verkligen inte.
Så idag känner jag mig helt förstörd och otillräcklig. Och att jag typ inte orkar amma mer och att han måste lära sig somna utan bröstet. Sjukt svårt detta just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar