Fem år

Beställde hem en femårsdagbok härom dagen! Min farfar skrev alltid det, och en vän som har barn gör också det, en rolig grej som kommer vara både värdefull och kul att titta tillbaka i. Kommer skriva lite om dagen och om Anton. Tänk, när denna är slut är Anton 5 1/2 år, läskig tanke! Åren kommer säkerligen gå för fort nu, tänk på att njuta av varje dag med era små, jag försöker tänka på det och ta till vara på dagarna!

I måndags var vi och träffade hudläkare men det kunde kvittat. Med tanke på den obefintliga vård och expertis vi mötts av så undrar jag 1. Om det numera inte är så att man ska få vård när man söker vård utan bara några vaga råd och såklart nåt recept som förskrivs 2. Om det Anton har nu är så ovanligt, varför inte remittera till en riktig specialist?!

Allt ska man behöva göra själv. Ibland undrar jag verkligen vad som håller på att hända med vårt välfärdssamhälle. Köer, köer och åter köer. Går knappt att ringa och få tag på en människa, man får vackert vänta tills de ringer upp och hoppas det blir samma dag, alltid förseningar, man bollas runt utan att någon tar ansvar. Ligger man inte själv på så får man gå hem med rådet att ta en Alvedon typ.  

 Bebis bebis bebis. Det enda det skrivs om i denna blogg! Inte så konstigt, han ÄR mitt liv. Det är inte många eller långa stunder jag är utan min lilla plutt.

Har legat och funderat på hur vi ska komma ifrån att amma till sömns. Visst det är smidigt många gånger men det hade varit skönt att söva på annat sätt, framförallt om det kanske kan minska uppvaken under nätterna. Han är nu korrigerat 5 månader, vid 6 tar jag nog tag i detta ordentligt. Det är mysigt att samsova men han hade gärna fått sova själv iaf första delen av natten. Han är även otroligt lättväckt, och då menar jag extremt!! lättväckt. Kan räcka med att jag drar ett djupt andetag om han ligger intill mig och precis somnat, ändrar på täcke/kudde osv. Gör ju det hela ännu svårare 😄 vi väcker ju garanterat varandra. Men svårt att ha honom sovandes i sin säng kanske en bit bort när han måste ammas till sömns och inte går att flytta utan att han vaknar. Pust. Jag lyssnar ofta när vi är ute och går på Pampers Barnvagnspromenader med Louise Hallin, de är verkligen toppen att lyssna på! Många kloka svar och tips. Hon pratar ofta om minsta motståndets väg och det håller jag med om, men ibland om man vill bryta ett mönster för att kanske göra något bättre i slutändan, så får man räkna med att det blir lite gnöl? Å andra sidan finns det väl en orsak till hans uppvak (hans mage stör honom fortfarande, likaså rap/uppstötningar) eller är det bara en dålig vana tro? Om man ändå visste! Hur som så är jag såååå avundsjuk på de som har barn som sover enkelt, hela nätter eller bara vaknar någon gång! Ni anar inte vilket lyxliv ni lever!

Landa-dagar

Idag har vi haft en så mysig dag! Både Anton och Henry har varit gosiga så det har varit ett lugnt tempo med mkt soffhäng och gos. Jag tycker att det i föräldraskapet har kommit landa-dagar med jämna mellanrum. Tror det är efter en stormigare period (i regel utvecklingsfas) och sen när att blir stabilare så blir allt så skönt och lätt, kanske när en rutin satt sig för som bekant så ändras ju saker hela tiden i takt med att bebis utvecklas. 

Anton vaknar dock fortsatt varje 1-2h på nätterna (kan fy vara pga ökningsperioder som är nu i krokarna?) Igår somnade han 19 sen vaknade han till vid 20 och var vaken 20min. Jag somnade runt 21.30. Vid 01 vaknade han för f j ä r d e gången! Då kände jag bara att nej, det här håller inte mer. Har försökt få honom att somna utan bröstet (endast dagtid och vid nattning) men han har blivit för ledsen för att jag ska orka och tycka det är värt det så det har fått bero. Men nu tänkte jag att på natten är han ju trött och inställd på att sova (han är aldrig riktigt vaken så att man behövt vara uppe på natten). Så jag började buffa/gunga honom i rumpan. När jag märkte att det nog funkar så fortsatte jag och vid 02 sov han! Borde kanske testat detta tidigare.. Tror jag vaknade till någon gång vid 03 men minns inte om jag behövde buffa då.. Vid 05 vaknade jag iaf och då sov han?! Dock så vaknade han pga mig (väldigt lättväckt) så då fick han amma. Vaknade nån gång till sen innan vi tog morgon 07.45. Blir en spännande inatt att se om det kommer funka 😄

Kluven

Jag är så kluven. Min häst. Min älskade älskade häst. Jag saknar honom. Men jag är förnuftig nog att förstå att tiden kommer vara så knapp. Att ha häst är inte bara en hobby, det är ett liv. Det tar många timmar i anspråk och det är ett levande djur man har fullt ansvar för. Jag kommer ju inte kunna ta hand om honom själv, så ska jag ha honom kvar kommer jag behöva hjälp. Vet inte vad som är rimligt att tro att jag ska hinna med.. Som mammaledig kan jag ju fixa i stallet med Anton och Henry med mig, men inte rida om jag inte har barnvakt och det kommer jag oftast inte ha. Hade jag bott nära mamma hade hon kunnat vara med i stallet, men nu är det ju tyvärr inte så. Då skulle jag alltså åka em/kväll vilket skulle innebära att x antal dagar skulle Per och jag knappt ses. När man väl jobbar kommer timmarna innan Anton ska sova vara sååå värdefulla. Det blir ju inte många timmar man får ihop. Och att åka till stallet vid säg 20 funkar inte. Hästarna nattas och det skulle inte bli någon kvalitetstid för varken mig eller för hästens del, han är verkligen värd så mycket mer omvårdnad och kärlek än så.

Ja ni hör ju själva, det mest logiska vore att sälja, för att inte addera stress och dåligt samvete till livet som småbarnsförälder. Men HUR ska jag kunna sälja min stora hästkärlek? Folk säljer hästar varje dag, jag vet. Och man ska inte applicera mänskliga känslor på djur. Men det känns som att jag sviker honom, det skulle alltid vara han och jag... Och hur klarar jag mig utan honom? Att inte få mysa med honom, stå panna mot panna.. någonting går verkligen sönder i mig och dör vid tanken. Känslan som att jag kommer aldrig kunna vara i stallet då igen för sorgen kommer vara så stor osv dyker upp. Jag vill inte ångra mig om jag säljer och jag vill inte bära på en evig sorg...

Så hur fan gör jag? De som har honom på foder nu är intresserade av att köpa och de är toppen. Vet att han har det bra och han finns då nära. Men han skulle inte var MIN. Hatar att jag har så mycket känslor just nu, det hade varit så mycket enklare utan. Och jag är alltid realist. Det dom gör det så svårt. Jag vet vad jag borde göra, men jag vill inte! Det kommer bli så mycket tårar lång tid framöver om jag skiljs från den hästen och det är dessutom så mkt av min identitet 😢😢😢

Kan det inte alltid vara helg! Pappor borde vara hemma mycket mer.. Eg borde båda föräldrarna vara hemma 1 år tillsammans tycker jag. Både för bebis skull och för att avlasta varandra! Hoppas Per kan vara ledig mycket i sommar åtminstone. Jag har tänkt vara hemma iaf minst augusti ut och sedan är Per hemma några månader. Sen kommer förmodligen jag inte jobba riktigt heltid. 

Idag har Per och Henry jagat igen, de har jagat varje söndag nu från morgon till ca 12-13. Henry är verkligen duktig! Han är en beagle och går på rådjur, räv och hare. De spår jag lagt har varit med rådjursklöv så kanske går han ffa på rådjur, verkar ju så när de jagar. Men han brukar bli tokig när han ser/känner hare. Räv vet jag inte riktigt, men skönt om han inte är lika intresserad av räv, de drar iväg så himla långt. Sist hade han gått lite på älg också haha! Idag sköt de iaf ett rådjurför honom! Det är lite dubbla känslor för mig som är en sån otrolig djurvän.. Men jag tycker om jakt, kött och Henry älskar ju att få jaga!

'Ingen TV till barn under 2 år'. Tydligen enligt forskning. Hade/har inte tänkt sätta Anton vid TVn men den står ju nästan alltid på! Känns lite överdrivet, eller?

Kort om dagen. Besöket på ögon gav (som vanligt) inte ett skit. Ursäkta tonen men så är det. Det vi fick veta var bara att det 'kan ta ett tag' och att om det inte blir bättre kan de operera och tömma på var efter att han är 1 år, eftersom de måste söva.

Sexmånaderskontrollen på BVC innebär ju att läkare undersöker. Han tittade på ögat, trodde inte det var 'blefarit' och skickade remiss till hudläkare. Tack!! 

BVC-sköterskan hade glömt att vi sköt på Antons 5månadersvaccin så hade jag inte sagt något hade han inte fått det. Och som vanligt pratade hon inte varken om hans utveckling eller amning och mat trots att jag sade att han äter smakportioner och att vi kommer öka på stegvis. Suck. 

Han vägde 7610g och var 66,5cm lång. Vår underbara lilla skrutt! 

Nu har jag gnällt färdigt för idag. Om det finns någon Gud så får han gärna se till att vi får sova gott inatt åtminstone!

Snälla sätt på era spädisar vantar och mössa! De ska inte vara ute på vintern utan?! 

Ögonläkare och BVC

Idag ska vi till ögonläkaren på fm och BVC på em. Ögat är samma lika skulle jag säga, vet att det kan vara långdraget men åh vad jag vill att det ska bli bra nu! 

6 mån koll på BVC plus att han ska få sitt 5 månadersvaccin som vi ju hoppade över sist då han hade haft lite feber pga ögoninfektionen. Förra sprutorna gick ju bra men det tar ändå emot eftersom han kommer bli ledsen precis när han får dom. Min mamma kommer imorgon så jag hoppas att han ändå inte blir så påverkad utan är glad och pigg imorgon.

Pappa Per har varit hemma några dagar eftersom han är sjuk, mysigt för oss men vi vill inte bli smittade 😄 Bra jobbar ändå att varken jag eller Per varit sjuka sen innan Anton kom! Anton har inte ens haft en förkylning vilket är skönt såklart!

Han börjar gilla puréerna mer och mer och visar att han vill ha meeeer haha! Men vi tar det lite lugnt med tanke på hans mage. Idag fick han smaka lite gröt (little farmer). Ingen jättehit tyckte han men med lite Päronpuré också så gick det bättre! Igår när vi åt middag och Anton satt med i sin stol och åt lite så slog det mig, när man liksom nästan betraktar stunden som utifrån, att där satt vi som en familj och åt middag! Den dagen som vi var så rädda att vi aldrig skulle få uppleva, får vi nu leva varje dag ❤️

Så stor han börjar bli vårt hjärta!

Varför sån hets?

Många gånger upplever jag en hets hos småbarnsföräldrar. Hets över att barnet ska sova själv (som om man är 'duktig' bara för att barnet sover själv?!) hets med att börja med mat/ersättning, hets med att ha barnvakt så man som förälder får komma bort. 

I alla fall ovan skulle jag säga att förälderns behov är det som styr, inte barnets. Visst, vissa barn sover bra själv och klart man kan vara borta några timmar om pappan är hemma eller annan anknytningsperson. Men så länge Anton blir ledsen av att sova själv så kommer han få sova hos mig. Och jag kommer inte ge ersättning bara för att 'slippa' amma och vara så låst. Det är skitjobbigt ibland, men hans behov går före mitt (därmed inte sagt att man är bättre om man ammar, läs om man ger ersättning/mat för att själv kunna komma bort ofta) Och jag kommer absolut inte ha barnvakt än på ett tag och kommer börja några timmar när det är dags. Och jag skulle aldrig kunna lämna honom flera dagar, det går för mig emot all instinkt som finns i kroppen! Det kommer förmodligen dröja länge innan det känns ok. Läste dessutom detta som jag tyckte var intressant! De är bara små en gång och jag 'offrar' gärna min egen tid för att han alltid ska känna sig trygg. Reser vi eller gör saker så följer han helt enkelt med ❤️ Och om jag är borta några timmar tex så får pappa vara hemma och vice versa. Varför har det blivit så att ungarna ska vara självständiga från när de bara är några månader?! Helt galet! 

https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge

Jag är i chock. Han drar en långsovning idag också?! Igår nästan 3h, nu snart 2 1/2h. Hoppas det är en ny trend! Bra om han är utvilad, vi ska åka och fira minsta kusinen som fyller 1 år idag. Tänk vad kul de kommer ha tillsammans sen!

Vilken skillnad det är när han sover mer än 35 minuter... passerat 2h nu. Förvisso i selen på mig men det blir ändå en paus som man faktiskt behöver. En kaffe i lugn och ro, kika lite på serier och bara att inte behöva underhålla en bebis konstant 😄

Och så var det fredag?! Inte mig emot, ska bli skönt med helg och att vara hemma allihopa! Tror det blir en lugn helg för jag är ganska trött, Anton fortsätter vakna så ofta på nätterna. Läggningarna har inte heller varit roliga, han blir sprattlig och har så mycket uppstötningar så han tycker det är obehagligt att ligga ner. Mitt hjärta gör så ont när han ska behöva ha det så, medicinen (Nexium) har inte hjälpt och är dessutom svår att få i honom så nu har vi struntat i den i två dagar. Vill bara att han ska få lugn och ro, slippa göra rent öga som gör ont och få i honom sånt han inte vill ha 😄 Nu får det verkligen räcka. Funderar på att ringa amningsmottagningen. Amningen funkar ju och han har alltid vuxit mycket, men han äter ofta kort och ligger sällan lugnt och stilla och äter = får i sig luft. De kanske kan ge några bra tips!

Vi har varit iväg ett par dagar denna vecka och träffat vänner och varit på stan. Skulle vilja åka en sväng till Linköping snart också och även till Stockholm, längtar sååå! Inte varit i Sthlm sen i juni när jag var uppe på jobbet sista gången, kan inte förstå att det är så länge sen!

Idag tog han morgon tidigt, redan innan klockan 07, det händer sällan att vi är uppe före 7.30 även om han sover lite stökigt på morgontimmarna.

Hej solen!

Idag har solen skinit hela dagen, jösses så härligt! Per och Henry stack iväg och jagade imorse och efter frukost och en tupplur hick Anton och jag ut på en promenad. Lyckades sedan sätta in babyskyddet i bilen utan att han vaknade, åkte 2km bort då vi skulle grilla med ett gäng. Tog ut honom i babyskyddet och han fortsatte sova! Snacka om att det är enkelt att ha bebis när de sover som de bör! Om Anton somnade och sov på dagarna hade livet varit en dans på rosor, för han trilskas ytterst sällan när han är vaken. En härlig dag har vi haft och jag är så glad att det är så lättsamma och bra människor vi lärt/lär känna!

Extra allt

Anton började rulla hej vilt häromdagen, vad häftigt det är när de bara helt plötsligt kan saker, utan att ha tränat! Han skrattar även mer, pratar mer 'meningar' och är sjövild när han badar!

Märker även att han studerar mycket och noga, tex när man tuggar, pratar eller iakttar Henry och han vill gärna känna på Henry och attackerar honom med munnen.

Lugn helg för oss detta vilket är skönt! Bara vart in till stan för en kaffe, promenad och handlat idag. Imorgon ska det bli sol och vi ska möta upp vänner från trakten med deras familjer för att grilla, blir mysigt och jag kommer nog göra soldansen!!

Kikat lite på handbollen har vi gjort också 

Bokat resa

Jag 'råkade' hitta en bra resa till Grekland i slutet av april/början på maj som vi bokade igår! Jag har redan varit på Kreta 3ggr så det hade varit kul med något annat, men det var ett bra pris och ett hotell som vi bott på förut när vi åkte med pappa och brorsan m familj så vi vet att det är bra. Nära Chania så man kan ta bussen på typ 10min. Ligger precis vid stranden. Barnhotell. Och inte så lång transfer från flygplatsen. Så det kommer bli kanon! Känns långt till slutet av april dock, jag har nog aldrig bokat resa så långt i förväg, men skrämmande tanke, i maj kommer jag bara ha 4 månaders mammaledighet kvar! 

September -15 var vi där 😊

Tycker att det hänt mycket med Anton bara de senaste dagarna, det är så häftigt att se, man är nyförälskad varje dag!

Han har börjat göra pruttljud med munnen sen några dagar tillbaka, mycket och högt haha! Gör jag så gör han. Har börjat göra det när han pruttar och bajsar så snart gör väl han det med 😄 Det blir även mer och mer ljudliga skratt, älskar bebisskratt! Han är otroligt busig också, liksom tittar på en busigt och sen kastar sig fram med öppen mun! Han utforskar visst saker så ☺️ Han är mer intresserad av Henry och klappar och känner och attackerar även honom med munnen. Och i badet idag var han vild och sim-plaskade som sjutton, tur vi börjar babysim i slutet av januari!

Medicinen vi fått mot hans reflux har dock inte lett till någon förbättring, än. I förmiddags hade han massa uppstötningar och endel kräk, inte lätt att få honom att sova då.. 

Gosade med sin stora vovve imorse 💙

....surfar runt lite...

Det är ju tur att jag fick iaf ett halvhjärtat skratt mitt i allt 'elände'. 

https://www.facebook.com/funnyandamazingvideosforyou/videos/953404934811840/

Är bara sjukt låg för tillfället. Anton vaknar ofta på nätterna, svårt med sömn på dagarna, skitväder, saknar vänner och familj i Linköping. Det är så sjukt hur man kan vara så lycklig men ändå så deppig stundtals. Men det är väl bara att inse att det kommer sånna här dagar och perioder ibland. Bara för att man blivit mamma är man inte immun... Jag kämpar jämt med dippar under vintern, mörkret och vädret påverkar mig alldeles för mycket! Det är alltid runt den här perioden jag börjar kolla på resor bara för att jag inte står ut mer. 

Så har ni tips på hur man överlever vinterdeppen så delacmed er. Solresa såklart. En spahelg kanske. Men annars, i vardagen?

Faktum är att jag upplever mörkret mer överväldigande nu, trots att jag inte är i stallet. Men det är nog just därför, för i stallet är det väldigt ljust! Man märker inte av mörkret lika mycket konstigt nog!

Hejdå 2017!

2016 var ett händelserikt år som kändes svårt att toppa; husköp, flytt, Henry flyttade till oss, förlovning och så plussade vi 21/12 för första gången! Men 2017 blev året då vår älskade son föddes, jag får tårar i ögonen bara av tanken! Efter så mycket längtan blev det på riktigt, vi blev föräldrar - och ingenting kan toppa det!

Första halvan av året bestod av mycket illamående och oro pga blödningar. Jag kunde inte rida och fick lämna bort hästen. I mars hade vi 2 riktigt härliga veckor i Thailand, de var guld värda!

Runt KUB i v13

Thailand ca v17-18

I v20 fick vi veta att det var en pojke! Vi började beta av inköpslistan och fixa barnrummet

I början av juni valde vi att göra ett tillväxtultraljud i 3D i Malmö (v24 ungefär tror jag)

Ca v26. Jag levde med sea-banden dygnet runt!

Jag slutade på Itrim. Sista jobbresan till Sthlm strax före midsommar. 

Vi åkte till Öland och firade midsommar och mammas 60-årsdag. Vi tog några foton på gravidmagen.

Några veckor hemma med jobb och fix. Mycket sammandragningar men illamåendet började lätta. 

Sen blev det några dagar på Öland innan Anton kom och vi hann fota magen precis sista kvällen innan vattnet började sippra!

Anton föddes i Kalmar och så blev det två veckor på neo. Omtumlande tid. Chocken att han kom redan dryga 6v tidigt, att inte kunna vara med honom 24/7, rädslan vid flytten till Jkpg. Samtidigt som det var så fantastiskt mysigt och fint att han äntligen var hos oss och att allt hade gått bra! När denna bild togs på Neo i Kalmar (samma dag eller dagen efter han föddes) tror jag inte att jag kunde förstå att det var han, min livs levande son, som låg där och snusade på mig!

Sen fick vi komma hem och det var den häftigaste och lyckligaste stunden. Var vi en familj, hade vi en helt perfekt och underbar son?! Lycka!

Sen har tiden gått i en rasande fart. Vi åkte till Öland i augusti, köpte ny bil, blev chockade över första utvecklingsfasen i September, firade pappas 60-årsdag i oktober, namngivning i november. Nu ser jag bara fram emot 2018 och att få vara med Anton och se hur han växer och utvecklas! Samtidigt blir jag skrämd över att tiden gått så oerhört snabbt, redan nu känns det overkligt att han varit sådär liten! 😭