1 januari 2018

Hejdå 2017!

2016 var ett händelserikt år som kändes svårt att toppa; husköp, flytt, Henry flyttade till oss, förlovning och så plussade vi 21/12 för första gången! Men 2017 blev året då vår älskade son föddes, jag får tårar i ögonen bara av tanken! Efter så mycket längtan blev det på riktigt, vi blev föräldrar - och ingenting kan toppa det!

Första halvan av året bestod av mycket illamående och oro pga blödningar. Jag kunde inte rida och fick lämna bort hästen. I mars hade vi 2 riktigt härliga veckor i Thailand, de var guld värda!

Runt KUB i v13

Thailand ca v17-18



I v20 fick vi veta att det var en pojke! Vi började beta av inköpslistan och fixa barnrummet

I början av juni valde vi att göra ett tillväxtultraljud i 3D i Malmö (v24 ungefär tror jag)

Ca v26. Jag levde med sea-banden dygnet runt!

Jag slutade på Itrim. Sista jobbresan till Sthlm strax före midsommar. 


Vi åkte till Öland och firade midsommar och mammas 60-årsdag. Vi tog några foton på gravidmagen.


Några veckor hemma med jobb och fix. Mycket sammandragningar men illamåendet började lätta. 



Sen blev det några dagar på Öland innan Anton kom och vi hann fota magen precis sista kvällen innan vattnet började sippra!



Anton föddes i Kalmar och så blev det två veckor på neo. Omtumlande tid. Chocken att han kom redan dryga 6v tidigt, att inte kunna vara med honom 24/7, rädslan vid flytten till Jkpg. Samtidigt som det var så fantastiskt mysigt och fint att han äntligen var hos oss och att allt hade gått bra! När denna bild togs på Neo i Kalmar (samma dag eller dagen efter han föddes) tror jag inte att jag kunde förstå att det var han, min livs levande son, som låg där och snusade på mig!



Sen fick vi komma hem och det var den häftigaste och lyckligaste stunden. Var vi en familj, hade vi en helt perfekt och underbar son?! Lycka!

Sen har tiden gått i en rasande fart. Vi åkte till Öland i augusti, köpte ny bil, blev chockade över första utvecklingsfasen i September, firade pappas 60-årsdag i oktober, namngivning i november. Nu ser jag bara fram emot 2018 och att få vara med Anton och se hur han växer och utvecklas! Samtidigt blir jag skrämd över att tiden gått så oerhört snabbt, redan nu känns det overkligt att han varit sådär liten! 😭



Inga kommentarer: