I alla fall ovan skulle jag säga att förälderns behov är det som styr, inte barnets. Visst, vissa barn sover bra själv och klart man kan vara borta några timmar om pappan är hemma eller annan anknytningsperson. Men så länge Anton blir ledsen av att sova själv så kommer han få sova hos mig. Och jag kommer inte ge ersättning bara för att 'slippa' amma och vara så låst. Det är skitjobbigt ibland, men hans behov går före mitt (därmed inte sagt att man är bättre om man ammar, läs om man ger ersättning/mat för att själv kunna komma bort ofta) Och jag kommer absolut inte ha barnvakt än på ett tag och kommer börja några timmar när det är dags. Och jag skulle aldrig kunna lämna honom flera dagar, det går för mig emot all instinkt som finns i kroppen! Det kommer förmodligen dröja länge innan det känns ok. Läste dessutom detta som jag tyckte var intressant! De är bara små en gång och jag 'offrar' gärna min egen tid för att han alltid ska känna sig trygg. Reser vi eller gör saker så följer han helt enkelt med ❤️ Och om jag är borta några timmar tex så får pappa vara hemma och vice versa. Varför har det blivit så att ungarna ska vara självständiga från när de bara är några månader?! Helt galet!
https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar