Det är över nu, älskling. Jag följer stigen ikväll. Ensam. Tiden är förbi. Jag sluter handen om mitt hjärta och kastar det på marken. Tänker att jag orkar inte mer. Jag blundar för alla känslor och stampar på hjärtat, så skört, så sårbart. Jag vänder mig om och går. Glömmer, börjar om, ser mig inte om.

Jag känner natten nu. Den följer mig tätt intill och andas mina andetag, som för att bli en del utav mig. Men nu är livet bara mitt. Idag är jag tom och utan hjärta. Nu är jag inte längre skör och sårbar. Det är över nu, älskling.


//J