Ikväll sitter jag bara tyst i mörkret och låter det ta mina skälvande andetag ifrån mig. Ikväll har jag inga ord att formulera då en tomhet är alltför innehållslös. Allting har ändå ett slut och nu hade vi nått slutet. Jag sitter tyst i nuet med tårar på mina kinder, och minns. Kom Livet och ta mig med, det börjar bli kallt. Mitt hjärta fryser till is och till sist känns bara det. Känslan. Känslan av att inte kunna skapa något nytt. Känslan av att inte kunna bygga en bro mellan två liv. Känslan av att förlora något som var min stjärnhimmel en mörk dag. Känslan av när någonting är förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar