Jag vandrar i mina egna tankar ikväll, opåverkad av livet runt omkring. Kylan tränger in under min sorglösa hud men får ge vika. Skulle vi övervinna allt? I natten har vi varken mål eller mening, mina ben rör sig mekaniskt framåt. Ljudlöst och oberört då vindens liv överröstar min nattliga vandring. Ensamheten är min vän ikväll och jag ber dig att inte störa mina tankar. Följ inte mina spår, kom endast till mig när jag ber dig om en trygg famn. Jag blickar över himlen och ler mot dig, jag klarar mig ikväll. Solokvist.
Tankarna är många och flyktiga. Vinden sliter i mig från alla håll, jag känner att ni finns i vinden. Som för att fly kastar jag mig handlöst mot marken. Vänder bort blicken, blundar och undviker att se, undviker att ställas inför ett val. Min hand famlar i luften efter en tanke som verkade klar, men det är för sent, jag tappar den och ser den aldrig mer. Jag tänker på dig ikväll. Och dig och dig. Jag undrar vad ni vill mig men inser att frågan inte är befogad. Jag kliver ur mig själv och kastar frågan på min spegelbild. Jag vill leva två liv i ett.
Kylan har vunnit. Jag måste röra mig bort och finna värmen.
//J
1 kommentar:
Haha japp köksbordet lätt.. ditt sånafall mitt e sjukt ostabilt (precis som axeln)...höll på o parkera mig på röven (den feta eligt le sjukgymnastiiis) när jag skulle putsa fönstrena.. det höll inte för fettot:D
Skicka en kommentar