Fastnade för några enkla meningar idag.

" När jag är på slagfältet har mitt liv en mening. Jag duschar inte på flera dagar, jag livnär mig på soldatransoner, jag sover tre timmar om dygnet, jag väcks av skottlossning, jag vet att någon kan kasta en granat på oss när som helst, och det får mig att...leva. Förstår du? Leva, älska varje minut, varje sekund."

Vad får dig att leva?

Ödsla aldrig tid på något som inte får dig att leva.

Det har nog inte undgått någon att jag scorade mina semesterdagar alldeles alldeles tokbra. Lite sol och bad varje dag. Igår var WC crew i Varamon, underbar dag! Avslutade med middag på Platå, vin på Storan följt av bowling. Det kallar jag att ta tillvara på livet!

Idag är jag skittrött. Har jobbat en dag, visserligen 10 timmar, men är verkligen helt slut. Annars har jag senaste tiden känt mig i princip helt utvilad och med i matchen igen. Inte kan det väl bara gå upp i rök efter en dag? Någon är falsk mot mig, piggheten som var eller tröttheten som är. Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna kl 21? Ursäkta men jag skulle vilja vara fylld med energi, jämt och hela tiden.

Idag har det varit fotboll. Sverige vann över Colombia med 1-0. Hur låter det när det rapporteras om detta? Jo, det kan straffa sig om det blir antal mål som avgör i gruppen sedan. Typisk svensk konstant bitterhet. Varför inte bara vara NÖJD? Varför alltid ha ett MEN?

Gud, det retar ihjäl mig! Måste det alltid vara någonting som det ska klagas över?! Kan inte folk bara prova att vara nöjda och glada så känns nog allt mycket roligare! Säger som deras tränare, vad han nu heter: Vi kunde gjort betydligt fler mål, men huvudsaken är att man går ur matchen med 3 poäng och det gjorde vi, så skitsamma.

Så snälla, sluta med denna motbjudande samhällsvidriga pessimism!

Statusuppdatering som gav mig ett gott skratt! Och nej, den var inte personligt riktad mot mig. Men det förstod ni nog!

Jag som i vanliga fall brukar kunna ligga på stranden i timtal tycker nu att det är bland det långsammaste som finns! Dags för en sommar-utomhus-hobby kanske. Så man kan vara i solen och bli brun utan att bli uttråkad! Förslag? Vågsurfing blir ju svårt. Vindsurfing vissa dagar, men just dom soligaste dagarna blåser det minst? Jetski skulle nog vara min grej. Kite skulle vara kul. Någon solbränd och snygg som vill agera personlig tränare? Enklast är kanske att bli proffs i strandtennis. Paddla är kul. I en timma eller möjligtvis i skärgården. Svår att tillfredställa, så känner jag mig!

Får i detta nu utlopp för mitt behov av egentid. Ibland känns det som att jag är helt okapabel att tänka i andras närvaro, i bemärkelsen att fundera, sortera och resonera med mig själv. Vilket är orsaken till att jag behöver vara själv med mina tankar, för att utveckla och bearbeta dom, men även känslor. Oftast är det när jag är själv jag kommer till beslut eller gör insikter. Ibland händer det dock i andra personers närvaro och de personerna värderar jag högt.

Pierre och jag har alltid givande samtal, möjligtvis förutom när han ringer när han är på sittning eller liknande och behöver mitt stöd för att bevisa sin storhet. Under vår senaste promenad diskuterade vi:

1. Hur andra människor uppfattar oss? För att utveckla tanken inledde vi först med hur vi uppfattar oss själva i olika kontexter, utan att fastna i alldeles för allmängiltiga uttryck. Avslutningsvis landade vi i vad man ser ett värde i att bli bättre på.
2. Detta ledde oss vidare in på att man ofta upplever vissa svårigheter med att beskriva sig själv och 'se igenom sig själv'. Beskriver man sig alltid så som man är, eller så som man vill vara? Alltid intressant att beskriva sig själv och sedan få höra en annan persons tankar om det man just sagt. Ibland resulterar det i att de sätter fingret på något som man inte kunde själv.

Jag tror att det är mer än nyttigt att fundera över dessa två frågor ibland. Men man bör även ta det vidare; om jag uppfattas på ett annat sätt än vad jag själv tror eller vill, vad beror det på? Bristande självinsikt? Behöver jag bli bättre på att uttrycka mina tankar och känslor? Ska jag stena mina vänner och sedan skaffa nya? Nej förlåt, det var en dålig ide! En människas utvecklingsmöjligheter är oändliga!

Läste lite mail jag fått på min dejtingsida som för övrigt är den sämsta investeringen jag någonsin gjort. Klickar mig in på en killes sida och läser lite på hans profiltext. En kille med humor och glimten i ögat, men självklart inte speciellt vacker att titta på. Det bästa var hur han avslutade. Jag citerar:

"PS. Svarar jag inte på ditt mail - banta 5 kilo och försök igen."

Jag älskar humoristisk uppriktghet!

Jag kanske borde skriva:

"PS. Svara jag inte på ditt mail, gå till gymmet 5 ggr/vecka i 3 mån, skaffa ett intellekt och är du inte snygg så gör något åt det - och försök sen igen."

Det slog mig att jag är ledig till på torsdag egentligen. Ett ganska trevligt slag. Har tagit ut mina sista semesterdagar på universitetet. Frågan är då bara - ska jag hålla mig hemma, eller ge mig iväg? Ett ganska troligt scenario om jag stannar hemma är ju att jag kommer vara nere på gymmet och jobba. Kanske blir en kompromiss, åka bort men ta med lite jobb!

Denna vecka har känts oändligt lång. I vanliga fall brukar jag uppleva det motsatta och få ångest över hur fort tiden går. Är jag positivt inställd till att veckan känts långsam? Självfallet inte. Nu har den varit "för" långsam. Kanske också för att jag känt mig helt ur balans. Kroppen är trött, jag är trött, huvudet är trött. Laddade ner en "Sleep cycle"-app och ska man tro på den så sover jag alldeles för lite i "djupsömn". Ligger förmodligen och tänker även när jag sover. Mastermind. Kanske vore på sin plats att använda de där sömnpillrena men åh vad jag ogillar sånt. Men förmodligen bättre än att vara så trött så man mår illa.

Nu ska jag sova en stund. Reload.

Vad är det som är så fasligt svårt med att hitta till sängen i något sånär rimlig tid? Nå väl, självbevarelsedrift är något som inte är överdrivet utpräglat hos mig.

Allenast mörker där jag mötte mina tankar. Jag vandrade i natten och letade efter dig, gick vägar där våra sökande själar kunde tänkas sammanfalla. Siluetter i natten kom till mig och låt mig se er i månens rådvilla sken, under ett himlavalv mitt i ett liv där du passerar förbi. Ett flyktigt ögonblick och jag väntar. Väntar på samma plats under himlavalvet för att möta dig igen. Så mycket längtan i en oformlig verklighet.

Hon vill lämna dig i natt, öppna allt som är du och låta nattens sista vindpust föra dig bort. Skingra hoppets dimma för att rädda sig själv från känslan som rispar hennes inre i en livets återvändsgränd. Insikten av en emotionell ruin med ett ändlöst slut och jag slår ner min blick i den hårda asfalten. Jag betvingar dig att lämna en livstid av mitt medvetande, jag får dig aldrig åter förnimma. Du. Är. Förlorad.

Men åhhh!

Absolut inte förknippat med förtjusning. Snarare men åååååh.

Jag tycker om stress på jobbet. Det är då jag trivs som bäst och det gör mig effektiv. Men det gäller att kunna släppa denna känsla och lämna jobbtempot bakom sig när man går hem, så att inte kortisol/adrenalin/noradrenalin fortsätter som en vårflod inne i kroppen. Känner idag att jag är extremt dålig på just det. Kanske för att jag fortfarande känner stress, ska vara på stan och äta middag följt av nåt glas vin på uteservering med vänner om 25 minuter.

Och så sitter jag här och bloggar?

Idag får jag skämmas... Tänkte imorse att jag får inte missa min tandläkartid kl 14.10. Börjar jobba och är så inne i jobb att jag är totalt oberörd av allt vad tid innebär. Vid halv tre får jag en känsla av att jag skulle gjort något som jag glömt... Hur är det möjligt?!!

Ganska nyss hemkommen från en Stockholms-tripp. En relativt kort sådan men absolut värt det. Jobbade lite igår och valde sedan att ge mig iväg mot huvudstaden istället för att gå ut. Har ju dessutom min nya kärlek parkerad här utanför. Är så nöjd med mitt bilköp!! Att köra bil fyller flera funktioner för mig. Dels tycker jag att det är hejdlöst kul med en bil som går bra, och dels så är det en sån frihet att köra bil, ganska hög musik på och bara...vara. Jag ler oavbrutet då.

Men, när det gäller annat, så känner jag mig ibland så självdistanslös. Vart på kroppen sitter delete-knappen?

Kallpratets vara eller icke vara? Kallprat är något som jag sällan sysselsätter mig med. Det kallas kallprat eftersom att det egentligen inte fyller någon som helst funktion, det är mer en artighetsfras eller introduktion till något som komma skall.

Jag är en sådan person som har lite svårt för meningslöst småprat. Av två orsaker. 1, det är ointressant. 2, jag vill vara effektiv. Anlednignen till att jag skriver detta är att jag kanske ibland uppfattas som ointresserad eller rent utav otrevlig på grund av detta. Men egentligen handlar det alltså bara om ett ointresse för gagnlösa frågor där svaret ändå inte beaktas.

Sen är det absolut befogat och en fråga om vett och etikett med kallprat ibland. Men då ska man även intressera sig för svaret! Jag tycker om att ställa frågor för att det är intressant, för att jag kan lära mig och utvecklas, för att jag kan lära känna någon bättre osv. Men när en fråga ställs bara för att ställas, vilken den än må vara, tappar kommunikationen sitt syfte i mina ögon. Då ser jag hellre att man lägger kallpratet åt sidan. När kallprat förekommer är jag hellre tyst och iakttar. Måste man kallprata kan man väl prata om något intressant, alla människor vet mer/kan mer än om väder, och att svara att man, som man alltid svarar, mår fint/bra.

Friday and I'm in love!! Nu är den min, och jag kan verkligen inte sluta le.
Är så barnsligt nöjd och glad!

Måste medge att jag är lite trött på fina kläder, läppstiftsmärken på glasen och på vända dygn. Men imorgon kommer delar av WC-crew från Sthlm hit och frågan är vad som ska prioriteras; att kurera min trötthet och min känsla av halsont, eller en utekväll med kollegor. Just nu skulle jag bara vilja vakna till en sol som skiner in genom fönstret, äta en lång frukost och spendera dagen med att läsa en bok, ligga och titta på en blå himmel och kramas. Ligga i fas, andas frisk luft. Och undvika alla kalorier i vinet... Tillåt mig vela en liten stund till.

Jag önskar att jag hamnar mitt i en absorberande relation. En sådan som inte går att jämföra med någonting man tidigare upplevt.

Har precis sett en film. Förmodligen en av de sämsta som gjorts om man känner för att överdriva lite. Och jag börjar bli rädd för att min blogg är lite väl pekoralklingande.

Ger er en paus av tystnad för att ni ska hinna smälta påståendet. Jag gillar ordet, dock inte just i denna kontext. Men jag kan delge er en diskussion jag hade på jobbet idag, med mina adjunkts- och lektorskollegor.

Alla känner igen fenomenet att nästan samtliga har en iPhone eller dylikt. Att dessa tar en stor plats i våra liv bestrider förmodligen ingen. Om man ser sig om på ett café, en fest eller på jobbet så umgås många nästan mer med sin telefon än det faktiska sällskapet. Jag börjar bli orolig att folk ska hänga så mycket vid Facebook, Twitter och med sina telefoner att de snart är helt okapabla att umgås med människor, på riktigt. Ingen kommer förstå en utan förkortningar, smileys osv. Prova att lämna telefonen hemma ibland så får vi se hur lång tid det tar innan ångesten infinner sig.

Jag får panik på min syster. Om något kommer ge mig en hjärnblödning så är det hon, snarare än för mycket jobb.

I vintras snurrade hon av vägen vid ett tillfälle och krockade med en lastbil vid ett annat. Hon körde in i den bakifrån och allt gick som tur var väl. Idag ringde hon mig och var mer eller mindre i chock och halvt hysterisk. Hon fick på ett väldigt osammanhängande sätt fram att jag blöder, jag har klämt mig i bildörren, jag SER skelettet! Hon hade klämt sig i bildörren precis där låset är. Så det blev akuten och 4 härliga stygn.

Min syster "means the world to me" som man brukar säga. Jag är verkligen l-i-v-r-ä-d-d att något ska hända henne som slutar illa en dag. Jag fick självklart panik idag eftersom hon var ensam i skogen, nästan hade svimmat av, mådde illa, inte kunde köra, blödde och såg benet i fingret.... Man känner sig ganska maktlös. Hade jag haft bil hade jag slängt mig iväg men nu fick jag istället se till att någon annan i familjen åkte ut och körde henne till akuten samtidigt som jag nästan började tjuta både för att jag är så rädd om henne men samtidigt av lättnad för att jag insåg att hon skulle överleva även denna gång.

Sis, nu får det räcka med drama!

Jag är en obotlig kvällsmänniska... På kvällarna när jag är själv tänker jag väldigt mycket, så för en stund sen sade jag åt mig själv att dra ur kontakten och sluta spekulera. För spekulationer är ingen realitet och på sätt och vis därmed tidsförspillelse. Åtminstone när jag som i kväll spekulerar i saker som man inte kan veta något om utan att uppleva. Inser att jag kan gå miste om saker om jag inte slutar med det.

Här är personlighetstestet jag skrev om, Myers-Briggs. Fundera på varje fråga över hur du skulle vara i olika situationer och välj sedan ett alternativ. Tala gärna om vad ni blev, så avslöjar jag vad jag blev.. ;)

Sitter på universitetet och avslutar arbetsuppgift efter arbetsuppgift. Studenterna har redan gått på sommarlov och det är således ingen undervisning nu. Nästa vecka ska jag packa ihop sakerna från mitt arbetsrum och visst känns det allt lite vemodigt. Jag kommer dock fortsätta undervisa i höst, men inte i samma utsträckning som nu och eftersom jag kommer jobba heltid på World Class kommer jag inte ha något arbetsrum här uppe.

Idag blev jag tillfrågad om att ha ytterligare ett moment i höst och något säger mig att det kommer komma ytterligare förfrågningar, så jag kommer allt att vara här en del. Jag kommer ha kvar lite föreläsningar, gruppträning, handleda kandidatuppsatser, lite seminarium och även examinera. Känns skönt att hålla kvar detta till viss del, annars skulle det verkligen vara vemodigt. Å andra sidan längtar jag tills jag kan koncentrera mig till 100% på min platschefstjänst - det är så oerhört stimulerande och utvecklande, alltid med nya utmaningar och väldigt varierande arbetsuppgifter!

Njuter av lördagen i fulla drag. Träning och lite jobb i förmiddags och egentid nu på dagen. Jag är sån som behöver endel egentid, men jag behöver också mycket människor runt omkring mig för att må bra. Gjorde ett välkänt personlighetstest häromdagen som jag kan länka sedan. Kan vara bra i flera sammanhang, rekrytering på jobbet eller i sökandet på en livspartner... Hej, kan du bara fylla i detta formulär först..så får vi se om det är någon mening med att vi ses....

Ikväll blir det lite champagne tillsammans med min syster och lite vänner. Tredje helgen i rad...vad händer?

His lips, his lips, I could kiss them all day if he let me...

Free fallin'

Sitter hemma i min mysiga one-piece och äter popcorn, tittar på TV och surfar runt lite. Haft en härlig dag med endel jobb men sen framförallt firande av min underbara systers student! Mycket lyckat och nu hoppas jag att hon har en oslagbar kväll ute!

Jag vet att mitt bloggande på sista tiden inte varit direkt oslagbart. Perioder. Som så mycket annat i livet.

Börjar bli frustrerad på detta med att köpa ny bil. Kan det inte bara finnas en vit i Sverige så är allt klart sen? Istället så provkörde jag en 350z idag. Det var ju dumt, de är nämligen riktigt fina. Finare än en tt om man bara ser till karossen. Men en audi tt är så mycket mer bil och komforten går inte att jämföra. Men åh nu är det sommar och jag vill ha en bil nu!

Dåligt humör idag. Fast egentligen inte. Iew.

Hej jag heter Jenny och jag är handikappad. Jag har ingen bil............ Ärligt talat, fy vad jobbigt!!

När jag var ute och gick på Öland så gick jag förbi en camping. Där stod en husvagn och utanför husvagnen gick en hund, medans husse/matte var inne i husvagnen. Men hunden strosade omkring där. Eftersom tankens vägar är outgrundliga så tänkte jag då att ja, hunden strosar där nöjd och belåten för att han trivs. Han vill inte rymma, för han mår så bra där han är. Detta tror jag går att överföra på ett förhållande. Trivs man, så kommer man aldrig fly/rymma/lämna. Om man däremot känner sig begränsad av någon som försöker hålla en kvar, av rädsla för att förlora, då kommer man tids nog slita sig loss och fly.

Slutsataen blir att man inte ska begränsa sin partner och att tillit är ett måste. Sen måste relationen självklart vara sund. Men många kanske tror att de vinner på att begränsa och försöka koppla, men trivs inte hunden eller om hunden vill vara med någon annan så kommer han en dag slita sig i vilket fall. Vet inte om jag yrar eller om jag fick fram min tanke. Äkta kärlek handlar för mig om fullständig tillit och att aldrig någonsin vilja slita sig, oavsett vad som finns där ute.

Solbränd och utvilad kom jag idag hem från Öland. Och trött efter bilresan.. 62 mil tur o retur ensam i en bil, då gäller det att köra på så man håller sig vaken och så att det inte blir långtråkigt!

Dagarna har gått så himlans fort. Fredagen, min födelsedag, var helt perfekt! Jag är så tacksam för alla människor jag har i min omgivning! Kvällen var helt perfekt med vin, sol och trubadur nere vid ån, uteservering och sedan utgång med min Carro! Mådde helt okej på lördagen så den dagen spenderades i Varamon. Dagarna på Öland har spenderats på stranden, jag har paddlat kajak och skjutit fyrverkerier på stranden mitt i natten!

Nu väntar helt klart några tuffa arbetsdagar men jag känner mig utvilad inför detta. På fredag tar min syster studenten, vad fasen hände!?

Ge mig 30 min så lovar jag ett inlägg. Om inte, läs detta igen.....

Ibland är man oförmögen att kunna förklara vad som händer i världen och med en själv. Då måste man vänta på att allt återgår till en rytm som man kan följa igen.

Sitter i uterummet på Öland och spanar efter min nya bil. Jag har bestämt mig för att köpa en Audi TT 07/08, frågan är bara vilken. Valet står mellan röd och vit, och jag lutar åt vit. Men, det finns inte i Sverige vilket innebär att jag får importera en från Tyskland. Funderar på saken och har satt mig in i det, min far har erbjudit sig att följa med i så fall. Men de är inte billigare i Tyskland så åker jag är det enbart för att jag vill ha en vit... Vilket skulle kunna benämnas som lite fåfängt. Men ska jag köpa en bil för de pengarna så får jag lov att vara fåfäng!

Förlåt för att jag bländar er med min frånvaro men jag har fullt upp med att njuta av livet! Igår firades min födelsedag och vi avrundade med häng vid ån med vänner, vin, trubadur, sol - ja bättre kunde det inte varit! Vi hamnade ute och hade en galet kul kväll!

Nu kom jag precis hem från Varamon och har packat en väska lite snabbt, för efter att ha fikat med Maria kommer jag bege mig till Öland!

"Livet ska levas, inte betraktas" tycker jag är ett bra motto. Min mor frågade mig var jag ville äta lunch imorgon, jag svarade "Åh, vi åker till Ikea, jag vill ha köttbullar och potatis. Jag lever verkligen livet..! Billig i drift är jag dessutom. Min nya bil kommer vara dyrare.......

Nu händer det snart. Dags att smörja in sig med antirynk-kräm. Tjuvstartade firandet lite ikväll med att Magnus bjöd ut mig på födelsedagsmiddag. Mätt, nöjd, belåten och faktiskt med en total avsaknad av åldersnoja ligger jag nu hemma och tycker att livet är alldeles förträffligt bra! Det var faktiskt värre att fylla 26. Det kändes som ett stort steg och en stor kontrast mot 25 på något sätt. Upp till 28 kommer det nog kännas okej, men är jag singel vid min 29e födelsedag får jag nog en släng av panik ;) Dagen imorgon är fullt uppbokad, ska jobba till lunch sen träffa först familj och sedan vänner!

Nääääääää!

Ber om ursäkt för ett oerhört intelligensbefriat inlägg men det är oerhört kul när man säger det så som jag gör.

closure.today I could almost taste it.

Hur vet man att man gör rätt val? Enligt mig kan man inte göra annat än det som känns rätt just då. Då kan det ju inte bli fel?

Det är inte hälsosamt att jag har en lightversion av ångest idag bara för att jag varit på universitetet och jobbat och nu tänker åka direkt hem istället för att åka ner till gymmet och jobba/träna. Jenny gör om, gör rätt!

Ångesten som nog egentligen är stress grundar sig i att jag flackat mycket framåt tillbaka mellan jobben vilket resulterar i en total avsaknad av struktur och.. vad heter det.. kontinuitet! Då blir jag stressad av att jag tror att jag glömt saker och liknande. Dags att göra en lista. Verkar som att min "100-lista" inte räcker. Måste ha mina dagslistor också!