Har precis sett en film. Förmodligen en av de sämsta som gjorts om man känner för att överdriva lite. Och jag börjar bli rädd för att min blogg är lite väl pekoralklingande.

Ger er en paus av tystnad för att ni ska hinna smälta påståendet. Jag gillar ordet, dock inte just i denna kontext. Men jag kan delge er en diskussion jag hade på jobbet idag, med mina adjunkts- och lektorskollegor.

Alla känner igen fenomenet att nästan samtliga har en iPhone eller dylikt. Att dessa tar en stor plats i våra liv bestrider förmodligen ingen. Om man ser sig om på ett café, en fest eller på jobbet så umgås många nästan mer med sin telefon än det faktiska sällskapet. Jag börjar bli orolig att folk ska hänga så mycket vid Facebook, Twitter och med sina telefoner att de snart är helt okapabla att umgås med människor, på riktigt. Ingen kommer förstå en utan förkortningar, smileys osv. Prova att lämna telefonen hemma ibland så får vi se hur lång tid det tar innan ångesten infinner sig.