När jag var ute och gick på Öland så gick jag förbi en camping. Där stod en husvagn och utanför husvagnen gick en hund, medans husse/matte var inne i husvagnen. Men hunden strosade omkring där. Eftersom tankens vägar är outgrundliga så tänkte jag då att ja, hunden strosar där nöjd och belåten för att han trivs. Han vill inte rymma, för han mår så bra där han är. Detta tror jag går att överföra på ett förhållande. Trivs man, så kommer man aldrig fly/rymma/lämna. Om man däremot känner sig begränsad av någon som försöker hålla en kvar, av rädsla för att förlora, då kommer man tids nog slita sig loss och fly.

Slutsataen blir att man inte ska begränsa sin partner och att tillit är ett måste. Sen måste relationen självklart vara sund. Men många kanske tror att de vinner på att begränsa och försöka koppla, men trivs inte hunden eller om hunden vill vara med någon annan så kommer han en dag slita sig i vilket fall. Vet inte om jag yrar eller om jag fick fram min tanke. Äkta kärlek handlar för mig om fullständig tillit och att aldrig någonsin vilja slita sig, oavsett vad som finns där ute.