Vissa dagar är helt enkelt inte gjorda för att man ska lyckas. Idag känns som en sådan dag. Tänk om det bara kunde flyta lite istället. Ända sedan i måndags då jag hade ett hetsigt samtal med vår VD har jag varit avig. Det är ingen hemlighet att vi inte alltid drar jämt och ibland rinner det över, för båda. I måndags var en sådan dag, även om vi till slut enades. Men det tär lite helt enkelt. Det tär också att känna att man aldrig riktigt räcker till på andra håll. Det är ingen som uttalat detta till mig, det är helt och hållet min egen känsla. Jag försöker få ihop jobb, häst och ridning, träning, alla vardagliga sysslor och att ibland få ta det lugnt hemma och umgås med världens bästa sambo och med vänner. Men allt för ofta känns det som att jag bara flänger från plats till plats, alltid pressad för att hinna till en speciell tid. Stallet tar tid, eller snarare att det är massa fodringar och så har det varit tandläkare och hovslagare mm som gör att man har en förpliktelse en speciell tid som dessutom infallit på de dagar min medryttare eg skulle haft. Väl hemma måste man laga mat, äta, duscha och göra diverse måsten och min känsla är att jag väldigt sällan har tid över och så är jag dessutom trött efter allt håll i gång. Timmarna går så snabbt. När man var mindre gick timmarna inte alls lika fort som nu..! Nu hinner man knappt blinka innan 2-3 timmar är borta.

Baaaah jag vill ha mer tid. Och mindre "nu måste jag dit, nu måste jag göra det". Mitt tålamod tryter. Sjuk träningsvärk har jag också. Och så regnar det. Så nu tänker jag gömma mig under täcket med min underbara P resten av kvällen.