Idag är det nästan exakt 7 år sedan jag startade denna blogg. Plus några dagar. För idag är det 7 år sedan min fantastiska mormor gick bort. Det gör inte mindre ont idag än då. Min mormor som jag älskade över allt annat. Min mormor som var världens bästa mormor. Jag saknar dig varje dag. Och kommer aldrig någonsin glömma en enda detalj av dig. Men, det är även min fina pappas födelsedag!

Min mormor går inte att beskriva med ord. Hon var bara helt underbar. Rolig, allvarlig, skämtsam, härligt skratt, ordningsam, snäll, omtänksam, glad, ställde alltid alltid upp. Mormor bodde två hus bort när jag växte upp. Jag tror nästan att jag träffade mormor mest varje dag. På morgonen innan skolan, många gånger gick jag dit direkt efter skolan. Jag sov där, vi var ute i skogen, hon förhörde läxor, åkte spark, pulka, skidor och skridskor med oss. Vi gjorde pilbågar och åkte lekte indianer i skogen. Vi åkte rutschkana i badkaret och skvätte ner hela badrummet. Hon tog alltid hand om oss när vi var sjuka och lagade alltid god mat. Varje gång hon varit borta så hade vi koll på exakt när hon kom hem och rusade dit. Jag är så otroligt lycklig för alla dessa minnen jag har tillsammans med mormor. De gör mig lycklig, då och nu.

Detta var ett av mina första inlägg i denna blogg:

Snart är klockan slagen. Igår förstod jag.
Kan inte sova nu. Sitter bara och väntar. Och är livrädd.
Vad ska jag ta mig till? Mitt liv kommer rasa. Mormor är mitt liv. Mina 22 år.
Ett liv utan mormor. Jag förstår det inte.

Aldrig mer få svara "hej på dej!"
Aldrig mer få känna hennes fingrar som kliar mina armar.
Aldrig mer få säga "vad konstigt, tänkte precis ringa till dig"
Aldrig mer få sitta i hennes kök och bara prata om livet.
Aldrig mer få se henne skratta.
Aldrig mer få höra henne skoja.
Aldrig mer få höra henne säga "hur är det med min lilla jenny.."
Aldrig mer få äte hennes goda mat
Aldrig mer en jul tillsammans med Min Älskade Mormor
Aldrig mer, aldrig mer

Förlorar min enda fasta punkt i livet.

Sitter och skakar och gråter. Aldrig kännt mig så ensam. Aldrig varit så rädd.
Hon vill bara somna, jag vet. Jag vill att hon ska få det.
Men har inte förstått innebörden av det förrän nu.

Vet att jag alltid varit livärdd för döden. Kan inte förstå hur nånting bara kan... ta slut.
Vara borta.
För alltid.