Maria skickade en länk till mig igår. Det var ett blogginlägg som en mamma hade skrivit som handlade om iPhone/iPad/mobil/läsplatta/datoranvändande. Jag log för mig själv när jag läste detta för precis det pratade Per och jag om i helgen. Mamman beskrev hur samtliga föräldrar på barnens träning (fotboll, gymnastik eller vad det än må vara) satt och stirrade ned i telefon eller läsplatta. Utan att titta upp på sitt barn några ynka minuter. Och barnen vill såklart inget hellre än att föräldrarna ska se dom. Visst är det hemskt.

Det är vansinnigt hur mycket och ofta man kollar mobilen, är uppkopplad och så vidare. Jag gör det själv men är så otroligt trött på det. Per är också en apple-användare utan dess like. Men nu får det vara nog. Jag vill inte missa nuet och verkligheten och leva i min iPhone. Jag vill inte vara 80 år och tänka tillbaka och ångra all tid jag gick miste om. Tid som man lägger på telefon och dator, istället för att umgås, prata och vara i nuet. Alla vet hur dålig lyssnare eller hur osocial en person blir som sitter och knappar på telefonen. Alla känner igen scenariot att samtliga runt ett bord knappar på telefonen istället för att umgås med varandra.

Och exakt v-a-d är det som händer där ut i den nätbaserad världen, som är så oerhört viktigt? Viktigare än att titta på och vara med sina barn? Viktigare än att ligga och mysa och prata med sin sambo? Viktigare än att ta vara på tiden som man har med sina vänner?

Jag använder både dator och telefon mycket i jobbet och egentligen är det fullt tillräckligt för mig. Ibland när jag är hemma och min telefon ringer eller plingar så har jag lust att kasta ut den genom fönstret. Igår till exempel så satte jag för ovanlighetens skull på ljudet när jag red iväg från stallet. Jag hann inte mer än några hundra meter innan telefonen hade ringt 2 gånger samt hade fått 2 sms. Jag hatar att alltid känna mig jagad.

Så i helgen bestämde vi att hemma är det no iPhone, no iPad när vi är hemma tillsammans. Om det inte är nödvändigt, att man måste ringa, tittar på ett program via iPaden osv. Och det ska bli så skönt.

Och alla andra borde nog göra detsamma. Införa iPhone fria zoner och tider. För hur kul är det, egentligen? Måste man kolla samma blogg 3ggr/dag? Facebook 10ggr/dag? Mailen efter arbetstid... osv... Det känns som att vara i nuet och verkligheten är mer välinvesterad tid.

Jag blir dessutom så arg på allt strul med datorer och iPhone och IT så för mig handlar det om en hälsoaspekt också ;) Det är ett galet samhälle vi lever i egentligen. Jag kan knappt vänta om datorn tar 30sek längre än vanligt eller om det tar något längre tid för vattnet att bli varmt när jag ska duscha. Då blir jag stressad direkt. Varför är det så? Hur mycket försöker vi trycka in på våra dagar egentligen, var det så förr? Tål att funderas på i ett annat inlägg.