Förlossningsberättelse del 2
20.00 CTG. Värkarna började göra mer ont. Började med lustgas. De satte den väldigt lågt och jag kände absolut ingenting av den så jag bad Per att höja till 50/50 :) Lustgasen gav säkert effekt, men framförallt tyckte jag den var bra för att jag fokuserade på andningen. Per var ett jättebra stöd när värkarna kom, låg ju med CTG så han kunde se när en värk kom och när den nådde sin topp. Annars tyckte inte jag att lustgasen gjorde mig fnittrig eller konstig :D Ruset var dock skönt och Per sade att "du var på väldigt bra humör" haha :D Givetvis provade Per också lustgasen! Så småningom höjde vi den till 75/25 och sen fullt tror jag :P Innan klockan 20 så kräktes jag också, minns inte exakt när men minns att BM sade "nu är jag helt säker på att det blir förlossning". Per hade köpt räkmackor som var tanken att vi skulle äta, men jag var inte direkt sugen på mat! Var rädd för att må illa av lustgasen vilket jag dock inte gjorde.
21.00 Undersökning. BM sade då att jag var öppen 7cm! Kändes ju väldigt skönt. Jag frågade dem då "Hur mkt värre blir det, blir det värre än så här?" Varpå de svarade att nej, det blir inte så mkt värre och då sade jag att jag klarade mig utan ryggbedövning. De fortsatte att ge mig antibiotika.
22.15 Nattpersonalen kom in, undersöktes igen. Då sade BM "Nej, det stämmer inte, 5cm öppen skulle jag säga att du är". Wtf?! Hur kunde hon innan ta fel på 2cm... Nu gjorde värkarna o-n-t så jag sade att då vill jag ha ryggbedövning! Kräktes. CTG, allt såg bra ut med mini.
23.00 Läkaren kom in för att ge EDA. Fick sitta när hon gjorde det, jag trodde de brukade ge den när man låg på sidan? Hon stack, fick sticka om, och igen. Bytte nivå för hon sade att jag var trång mellan kotorna. Och så stack hon säkert 2 ggr minst där också innan den satt, jag minns inte hur många gånger hon fick försöka.. Och så var jag ju tvungen att ta värkar emellan så det tog sin tid. Men effekten av EDAn var ju bara wow! Det stannade förvisso av förloppet, vilket var orsaken till att jag om jag varit fullgången hade försökt undvika EDA, men nu ville de gärna fördröja förloppet så att jag skulle kunna få en spruta kortison till vid 04.30 så det gjorde ju inget. BM sa att jag skulle försöka vila lite vilket jag gjorde, sittandes skräddare i sängen. Åt lite bilar och digestivkex :D Per sov också en stund. Vi hörde hur de i telefon ute i korridoren sade "Nej tyvärr, vi har intagningsstopp.." Man märkte på BM att de hade mycket att göra men nattsköterskorna var toppen!
Lördag 15/7 v33+5
00.55 När EDAn verkat och smärtan från värkarna avtog insåg jag att jag hade sjukt ont i högerarmen. Den var helt uppsvullen och spänd.. Då noterade de att droppet gått subcutant.. Jättekul..
02.00 Fortfarande bara öppen 5cm. Började sitta lite på pilatesboll. Fram till 04.30 väntade vi i princip bara på att tiden skulle gå så jag kunde få nästa kortisonspruta.
04.10 Öppen 6cm.
04.30 Fick kortison. Började efter detta skumpa pilatesboll och var uppe mer.
05.33 Öppen 8cm.
06.10 Eftersom jag var uppe blev signalerna på CTG dåliga så de satte skalp-CTG. En sköterska från Neo kom in och berättade om vad som skulle hända inne hos dem efter förlossningen. Hon sade att var allt ok med mini så skulle jag få upp honom på bröstet en kort stund. Barnläkaren skulle stå redo utanför dörren och sedan direkt gå till Neo, tillsammans med Per. Så fort allt var ok skulle Per få ha mini på bröstet och jag skulle få åka dit så fort allt såg ok ut med mig.
07.05 Öppen 9cm.
08.00 Fortfarande 9cm med strama kanter. De försökte under värkar mjuka upp kanterna utan resultat. Värkarna var inte heller så starka så de satte värkstimulerande dropp.
09.20 Öppen 10cm men inte så mkt tryck i värkar och han behövde sjunka ned med. De höjde droppet. Jag hade kissat men inte så mkt, kände mig inte kissnödig. Men de tappade mig på 600ml :D Stod upp i gåbord och nu gjorde det rätt så rejält ont, men hanterbart med EDAn. Fortsatte få antibiotika.
10.06 Lade mig på sidan, de ökade värkstim droppet lite till. Och efter en stund kom värkarna rejält i ett, utan vila emellan. Detta var första gången jag blev lite "arg". Sade typ till Per att "hur kan hon öka droppet så mkt och sen bara gå!!?? De måste sänka detta!!! I nästa stund var alla där och krystvärkarna började.
10.44 Krystvärkar. Tycker inte jag fick jättemkt hjälp av kroppen, men på några (minns inte hur många, kanske 4-5, krystvärkar så varvhan ute och på mitt bröst! Det värsta var när huvudet var delvis ute men jag var tvungen att vänta till nästa värk för att fortsätta. AJ säger jag bara. Jag tog det lugnt under hela krystarbetet och lyssnade på BM för jag var så rädd för att spricka. Han föddes 10.51, låg på mitt bröst (vilken känsla!!) en kort kort stund sedan försvann Per, barnläkare osv iväg. De konstaterade att jag bara hade spruckit lite i slemhinnan så de sydde det snabbt. Sen skulle moderkakan ut men inget hände så de tryckte på magen. Till slut kom den, men det var då jag började blöda som sjutton. Larm och helt plötsligt var det fullt med folk i rummet.
Mer om det och tiden på neo i del 3!
3 kommentarer:
Åh ser fram emot att läsa del tre �� Lustigt också hur alla graviditer är så olika och likaså bemötandet och hanterandet av det som sker. Mina sd började i v 15 och har sedan dessa hållit på dagligen, både i vila och när jag är aktiv. Svårt att uppskatta hur många per dag men kanske mellan 20-50 st, kanske mer vissa dagar, kanske färre andra �� I v 28-29 började jag även få förvärkar och sedan v 32 har jag molvärk nästan varje natt. Men bm vill inte undersöka tappen eftersom hon tycker det är onödigt att vara där och rota runt (?). Är sjukskriven 50% men läkaren säger att så länge jag tar det lugnt och inte känner att sd eskalerar mer så är det okej att fortsätta på 50%. Sen vet man såklart ändå aldrig när en förlossning drar igång, sjukt oförutsägbart. Finns ju de med noll känningar som föder i v 26 och de med massor av känningar som går över. Det enda "förbudet" jag fått är att de avrådde starkt från att jag skulle åka utomlands (hade bokat en resa till cypern i v 28). Men kände mig ändå inte bekväm med att åka så var ingen större förlust som så. Man vill ju att bebis ska må bra och stanna där inne till åtminstone 38+0. Men tycker det är svårt att veta hur mycket som är för mycket. Blev du sjukskriven något för dina sd?
Nu blev detta en megalång kommentar haha �� Hoppas du orkade läsa allt ��
Ja verkligen, det är så olika för alla och som du skriver utgången också! Men kontrollera tappen tycker jag absolut de borde göra, enkel kontroll som faktiskt kan göra att man kan undvika en tidig förlossning, eller isf skjuta upp den med vila och brikanyl.. Finns en studie som görs nu där en extra kontroll görs av tappen, hoppas den kommer visa att antalet för tidiga födslar kan minskas genom det. Pratade med personalen på neo som sade att det är fler förvridits födslar nu än tidigare..
Har du fått brikanyl? Jag blev aldrig sjukskriven, har ett ganska stillasittande jobb och jobbar endel hemifrån så det hade nig gjort varken till eller från :)
Ja det tycker jag också! Känns nästan som att bm inte vet hur hon ska råda mig baserat på det hon känner. Så därför avstår hon istället helt - Vilket också känns väldigt märkligt! Känns ju på ett sätt onödigt att åka in till förlossningen för att få en undersökning, att ta upp deras tid när mitt läge inte känns akut.
Aha! Vad bra att de gör studie på det! :D Behövs verkligen! Jag har astma så har bricanyl som inhalator sedan tidigare (användas dock bara vid tex förkylning), de har sagt att så länge den har en positiv effekt på sd så kan jag använda den vid behov. Och den funkar än så länge fint! Tar iaf udden av både intensitet och mängd :)
Okej! :) Mitt yrke är tyvärr allt annat än lugnt så får planera om dagarna helt :p Men fördelen är att jag själv styr min arbetstid. Planen är att jobba fyra veckor till, fram till 37+0, och tänker att jag kan alltid ta det lite dag för dag, bara vissa pass som jag "inte kan" flytta på men det handlar bara om 1-2 timmar/dag :)
Skicka en kommentar