kvällspromenaden

Ikväll råder förvirringen över mina steg. Tudelning i all sin prakt spänner sina vingar över mig. Jag kämpar för varje sekund av närhet och vill slå mig loss men förmår bara stirra ut i världen. Du tog dig friheten jag gav dig och gjorde något vackert av den. En natt med ett delat minne som aldrig förgås. En natt jag visade mig dig, för att jag fick se dig. Händer som rördes med en känsla likt mina tankar när jag önskar, som ingen annans gjort. Händer som berättade en historia, hungrigt uttryckande en känsla så stark att tiden står stilla. Händer skapandes en aldrig tidigare känsla upplevd. Som fick mig att förstå, att jag betydde något. Skapande. Att forma två människor med en själ. Jag gav dig en liten bit av mig och inget skrämmer mig mer. Jag släppte in dig i mitt liv, lät dig vandra inuti mig. Berörande mellan mina ord, tankar och mina sårbara känslor.

Rädd står jag med en nyckel i min hand och blickar ut över havet. Vågorna slår in över stranden där jag står barfota. Du kommer närmare, omfamnar mig, men jag vet. Utan nyckel är jag utan försvar. Jag måste hejda mina steg. Söker efter din hand men omfamnas nu endast av ett mörker viskandes i mitt öra att ingenting varar för evigt. Mina andetag är ljudligt ensamma och luften omkring livnärs av mitt hopp...