beslutsångest

Jag hade i stort sätt precis béstämt mig för att läsa magistern i höst. Blivit lite sugen på det nu och skulle precis börja fundera på val av kurser, val av d-uppsatsämne osv. Känner att jag skulle kunna ha massor idéer och möjligheter när jag pratar med Max mamma. Kontakten med den "världen" får mig att känna att det ju faktiskt är något jag vill! (Max mamma, Helene Thomsson, är fil. dr. i psykologi, utvecklingskonsult, forskare och författare).

Nu till det som skapade ambivalensen. Jag har blivit erbjuden idrottslärarjobbet till hösten igen. Jag blev faktiskt ganska paff då jag inte alls hade räknat med det eftersom det (så vitt jag vet) är en 90% tjänst. Ska höra mig för lite om läget och sedan ta ett beslut. Sakerna som väger in är flera, vi kör en för och emot kanske!

Emot att ta idrottsjobbet:

• Att jag faktiskt är sjukgymnast och nu känner suget av att hitta in på rätt bana
• Magistern börjar enbart på hösten och nu är jag antagen på den och troligen på de kurser jag vill läsa
• Då får jag läsa magistern senare. Det är inte bra att plugga hur länge som helst och att inte jobba med det jag är utbildad för? Bestämmer jag mig sedan för forskarutbildning också så går åren.
• Dyker ett sg-jobb upp under hösten kan jag inte ta det då
• 90% är lite väl mkt när jag enbart har idrott som ämne

För:

• Heltidsjobb (i stort sätt) med ok lön. Behöver inte oroa mig för ekonomin
• Jag trivdes med jobbet, saknar eleverna
• Ett jobb är ett jobb och därmed alltid erfarenhet

Usch vad jobbigt. Är jag dum om jag inte tar ett jobb när jag blir erbjuden ett? Gahh kan nån ta över ett tag?