Idag är jag låg. Oförklarligt låg. Jag är så fruktansvärt omåttligt, gränslöst, hejdlöst trött på att vara låg. Okej om jag inte är så lång, men låg, hell no. Jag utvecklar ett raseri på grund av denna känsla bara för att det är så tröttsamt. Många tycker att jag är otacksam, jag har så mycket i livet. Ja, jag har bra utbildning, jag är smart i huvudet, omtyckt I guess, jag har jobb när jag inte pluggar, jag har häst, bil och en fin pojkvän.
Men ärligt talat, hur mycket kan jag njuta av detta om jag var och varannan dag ska vara onaturligt låg? Jag är trött på att det äter mig innifrån. Att det fråntar mig möjligheten att njuta av det jag faktiskt har. Ibland tror jag att jag är obotlig. Glaset kommer alltid vara halvtomt. Jag kommer alltid tänka mer på det jag inte har än det jag har, mer på det som är dåligt än det som är bra. Men skyll inte på mig nu, att det är självförvållat, att jag måste ändra mitt tänkemönster. För jag skrev det. Oförklarligt. Oförklarligt låg. Jag har inte tänkt att glaset är halvtomt idag. Egentligen är jag nöjd idag. Trots det är jag låg. Är det nåt i mitt undermedvetna som påverkar mig? I så fall vil jag inte ha ett undermedvetet mer. Jag vill bestämma över mitt känsloliv själv, över mitt liv! Jag är less på att gammal skit förföljer mig. Less på att skit från förr påverkat mig. Att det har format mig. Jag vill bryta mig fri. Ta ett suddigum och sudda ut de sidor av mitt liv som inte är som jag hade tänkt mig. Om det inte går tänker jag slita ut det, knyckla ihop det och elda upp det, för jag måste bli kvitt det!
Prova att dansa lite på torget, det hjälper, tillfälligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar