Just like...me..

Idag hände det. Jag kom ihåg koden till coop-kortet. Fucking amazing! Sen tappade jag kortet i och för sig men slängde en blick i backspegeln och såg en människa som försökte kommunicera med mig. Vad gör jag då? Stannar bilen, lägger ur växeln (tror jag), släpper upp kopplingen och bilen skuttar fram och dör. Sen fick jag gå ur och skämmas samtidigt som jag pep fram ett tack och sade (tänkte) "jag kan köra bil, trodde jag lagt ur växeln.. vill du åka med, jag kan bevisa det". Egentligen sade jag bara tack och kände mig dum.

Nu sitter jag här i min ensamhet. Jobbet kallar kl 07 imorn och jag skulle nästa hellre umgås med Mona Sahlin. Just nu vill jag ha egen tid och vara med max..samtidigt liksom.

jag räcker inte till, tiden räcker inte till för livet