Ber du till Gud?

Godkväll. Fastnade framför datorn ett par timmar när jag kom från jobbet. Inte ett par minuter, ett par timmar. Har sökt runt efter olika stall, hittat ett par som skulle kunna vara intressant. Imorn packar jag in D i transporten och åker "hem" med henne. Helst skulle jag vilja åka till ett stall där vi ska hålla till framöver men om det inte händer nåt väldigt osannolikt under natten så blir det inte så. Jag vet iof en dam som ber för mig, för hon tycker om mig så mycket. Men jag tror inte att det hjälper.

Själv ber jag inte så ofta. Jag tror inte att jag tror på Gud. Men ibland när det verkligen krisar knäppar jag händerna och hotar med att jag aldrig kommer tro på honom (?) om han inte hjälper mig. Jag minns inte hur det brukar sluta. Tror ni Gud har åstadkommit detta mästerverk? För lite märkligt är det. Inte mig alltså, nog för att det är ett mästerverk men det står nog mest mor och far för. Jag tänkte på molnen actually.

Förutom oron för hästen, som i och för sig är ganska stor, har jag känt mig lugnare nu några dagar. Eller så har jag bara inte hunnit tänka på annat än just hästen. Det kan vara förklaringen. Skit. Ingen progression i min livskris således. Men, jag känner mig åtminstone mer utvilad. Hjärnan känns som att den fungerar ganska tillfredställande. Jag är inte bättre på matte än vanligt eller så men vardagliga ting verkar i alla fall inte omöjliga att begripa. Ni vet jag kan ta in ny kunskap, bearbeta den och värdera den gamla och sen få till nåt nytt. Var det inte ungefär så Piaget tänkte att det skulle gå till? Kanske missminner jag mig.

Nu kallar sängen. Efter morgondagens arbetspass 8-13 är jag ledig i 4 dagar. Fyra. Herre gud vad ska jag ta mig till? Ölandsresan skjuter vi nog på. Kanske åker vi till Trosa. Eller ingenstans. Eller så gör vi något helt oväntat.

Godnatt gott folk