Pappa berättade om en rättegång han varit på i veckan. En av de åtalade var en kille som jag vet vem det är. Vi var grannar i flera år när vi var små och jag umgicks en hel del med flera av hans syskon. Vissa familjer har det mer problematiskt än andra och detta var en sån familj.
Under rättegången ställde de synbarligen mycket frågor runt de åtalades person. Flera av dem hade förklarat sitt beteende med att "det haft det svårt, aldrig fått något stöd eller sympati från samhället, inte haft samma premisser som andra". Detta gjorde mig faktiskt irriterad.
Som sagt så vet jag endel om den här killens bakgrund och det går aldrig att komma ifrån att han inte haft en underbar, problemfri uppväxt och att sånt sätter spår. Men hur man än växer upp, hur mycket eller lite pengar föräldrarna har så ger samhället alla samma chans, faktiskt. Alla har samma chans att sköta skolan, alla har samma chans att söka jobb, alla har samma chans att läsa på universitet. Jag menar vad fan ingen får väl allting gratis! Jag har haft både ett och två jobb samtidigt som jag pluggat till exempel. Alla har ett val, han har uppenbarligen gjort fel val vid upprepade tillfällen och det kan han inte klandra någon annan än sig själv för, han har trots allt fått flera chanser av samhället utan att ta vara på dem och därför anser jag inte att det finns någon anledning att vara det minsta förbarmande mot honom, eller någon annan i hans sits. Vad tycker ni? Har de rätt att skylla på/klandra samhället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar