Fick mig ett par flygturer idag. Precis när jag satte foten i stigbygeln och skulle sitta upp flög mitt hjärta iväg som en katapult. Och jag också således. Upp igen bara och samma sak händer igen. Han är 180 i manken och när han dessutom hoppar uppåt, det känns att landa handlöst från över 2 m höjd om ni undrar... Och hade man ett lika effektivt tankeflöde även annars som under den sekunden skulle man vara på sin kreativa verkshöjd konstant.

Efter att ha gjort samma flygtur två gånger fick jag börja om som med en unghäst, sen kom jag upp och han kändes fin att rida. Men när jag tog av mig hjälmen för att få av tröjan och sen skulle få på hjälmen igen så blev han rädd? och bjöd P på en riktig show. Denna gång satt jag dock kvar. Herre Gud alltså. Men ridpasset var åtminstone helt okej.

Annars har vi haft en mysig dag idag. En skön söndag verkligen. Mysigt att vara med mina små favorittjejer också. De är helt underbara!