När jag väl kom fram till Engströms var inte min bil klar. Det hade ju inte skadat om de hade ringt och gett mig den infon.. Hon som var där visste dessutom ingenting om att jag ens skulle komma kl 17. Jag förstår inte vad det är så svårt med att bara göra-det-man-ska. Det förvånar mig om inte varje dag så minst var tredje. Ibland, nej förresten jag ångrar mig till ofta, måste man få saker gjort helt solitärt. Lånebilen blev en Passat. En bil jag aldrig skulle köpa, men det var skönt med automat och den är "bekväm" på ett olikt sätt min.

Har förresten pajjat min vänstra axel idag. Det ironiska är att jag själv faktiskt är sjukgymnast, men jag har inte en aning om när detta skedde idag. Anar att det var när jag kånkade spinningcykel och vi skulle lyfta upp dom för en trappa. Märkligt bara att jag inte kände något då. Får se hur det går att rida imorgon, bra att det är vänster i alla fall, min lite för starka hand när jag rider, då kanske jag ger efter bättre där! Ett tappert försök att se det positiva i allt...

Kvällen har jag spenderat med tjejerna på Harrys. Middag och musikquiz. De serverar bara lättare mat dessa kvällar och jag tog två förrätter, men måste bara få ge ris till Harrys - lite mat som var alldeles för dyr! Supertrevlig kväll och det behövdes efter min knäppa dag idag. Efter en kort sväng på gymmet åkte jag hem och bäddade ner mig i sängen med klävder, en filt plus täcke. Har tinat upp nu och sett ett avsnitt av Robinson. Såg att Leif hade fått åka hem för att han gick "utanför området". Gud så fånigt. Den enda, som verkligen kunde överleva och var en riktig Robinson, honom skickar de hem - för att han är för mycket "överlevare". Jaha?