Äntligen hemma från jobbet. Blev en lång dag idag då jag undervisade på universitetet imorse. Hade ett moment tillsammans med en av mina favoritkollegor där uppe. Han har undervisat i många år och är en otroligt inspirerande lärare som vunnit flera priser för just detta och för sitt pedagogiska uttryck. Vi sågs 30 min innan för att planera men vi hann under den tiden diskutera allt från att hinna se nuet mitt i allt istället för att hela tiden tänka på morgondagen och nästa vecka, att det är "inne" att vara lycklig och så perfekt men att jag upplever att det åtminstone har varit, bland yngre, "inne" att må dåligt. Att många är prylgalna men att man med tiden uppskattar annat och då känner sig rikare. Alltid intressanta diskussioner och jag tycker om att diskutera saker med någon som har egna synpunkter och iakttagelser att tillföra.

Även Pernilla Andersson kommenterade detta med perfektion på nyhetsmorgon i helgen - att allt ska framställas med perfektion, exempelvis på Facebook. Men det är ju inte så. För någon. Och Mia Skäringer har pratat om "lyckofascismen" - man ska vara perfekt, glad och lyckad på så många olika områden som möjligt. Men istället faller man offer under lyckan. Det blir en slags hetsjakt som endast får oss mindre lyckliga.

Go ahead. Fall down. 

The world looks different from the ground.