Börjar bli helt utled på denna stress. Eller jäkt. Blir samtidigt ledsen för att jag aldrig har tid över, tvärtom blir det bara mer på minuskontot. Känns som att jag aldrig har tid att bara pyssla hemma, laga mat, hänga på stan och liknande. Undrar för mig själv vad jag egentligen gör med mina timmar, och hur gör andra? Idag jobbade jag till 17.30. Efter det har jag hunnit hem och byta om och lägga in tvätt, vara i stallet och rida, handla, duscha, laga mat, blåsa håret, ätit, packat och fixat tvätten. Många sover redan vid den här tiden men det är omöjligt för mig. Börjar bli uppriktigt ledsen på att aldrig ha några timmar över för att bara vara. Är det jag som är dålig på att disponera min tid?

Jag har ridit några gånger nu och det går bra, även om jag är ytterst försiktig.. Men ryggen blev märkbart bättre natten till onsdag, och jag är så glad för det! Som vanligt när man haft ont eller varit sjuk så är man väldigt tacksam när man blir bra igen. I en veckas tid. Sen tar man det för givet igen. Vi har många uppebara brister och defekter vi människor.

Nu måste jag sova eftersom jag ska gå upp tidigt imorgon och köra till Västerås. Sen mina vänner, lyfter planet kl 20.30 imorgon! Och jag dööör vad jag kommer sakna min mule!