14 juli 2008

Nära-döden upplevelse?

Ni anar inte vilken dag... Jag kunde dött både en och två gånger, ha! Ni som inte gillar hästsnack, fly fältet. Jag kan sammanfatta med att jag underhållit en veterinär och en hovslagare genom att bli rammad av D och vara en hårsmån från att bli söndertrampad men lyckats krypa bort under magen, underhållit halva mantorp genom att bli rammad av D igen och fått diverse skrubbsår samt fått låna en ponny för att få in stumpan i transporten... Jag älskar min häst.. (läs: Idag är hon billig...)

Det första vi gjorde var att åka in till Motala, hämta brors bil och sen hem och koppla på släpet och lasta. Efter 45 min typ var hon inne. Då hade hon gått in-ut flera ggr. Om släpet bara vore nån dm längre skulle det ta 5 min, men det är iof ett stort släp redan! 5min sena var vi till kliniken. De tittade på henne i löpgången men hon visade inte direkt nåt då, som sist. (Efter vi var där sist har hon eg nästan varit sämre, synts hälta i skritten också. Idag var hon dock ungefär som sist vi var där). Vi gick bort till hovslagaren som tog bort allt och tittade. Jag berättade om ett litet hål mellan ballarna och för en kort stund verkade det nästan vara en hovböld som var på väg ut..så var dock inte fallet. Han skar upp ordentligt i sulan och tittade, men hittade inget. Hålet har dock läkt ganska bra, alltid nåt! Hon reagerade inte alls på visitertång vilket jag och hovslagaren tyckte var lite underligt om det nu är hålet som gör ont... Men vet. sa när jag frågade att det är skillnad på det trycket och 6ookg häst. Och visst, det är det ju..men iaf. (Bild: Dandi som bebis, 1 års-dagen. Hon fick tårta)

Vi gick till ridhuset och där fick hon se när vi longerade att det var som sist. In i löpargången igen och böja högt och lågt, visade inget. Här höll hon på att ha ihjäl mig första gången. Hon trampade på min fot och fick omkull mig under sig, mellan hennes ben. Som tur var var hon snäll och stannade mitt i steget och förskte att inte trampa på sin älskade mamma så jag kunde kravla bort. Underhållning för de andra iof. Sen bedövade de bort hoven. Efter 10-15 min longerade vi igen. Jag tyckte inte det var tydligt bättre, men iaf lite så slutsatsen blev -det sitter i hoven. In och röntga. Alla möjliga vinklar och efteråt gick vi igenom bilderna tillsammans - allt var ua. Skönt på ett sätt, hovbens fraktur/spricka eller lösa benbitar är INTE kul. Slutsatsen blev att det är nåt som måste läka ihop med det där hålet, i hoven. De lade gips och sen en sula. Skickade med oss antiiflammatoriskt som jag ska ge. Vi ger det två veckor. Vila. Blir det värre ska jag ringa. Annars hörs vi som sagt om två veckor och bestämmer hur vi gör. Ja.. det var det. Sen skulle vi hem, till nya stallet. Yeah right sa Dandi, glöm det.....

Efter lite lugnande pga. rtg var hon dåsig. Inte alls havresugen vilket vi mutar henne med annars. Plus att varenda muskel skakade så jag fick springa och fråga om det var normalt..det var det tydligen? Lite vila sen provade vi igen. Hon vägrade. I två timmar provade vi. Det var då jag höll på att dö igen, hon sprang typ över mig. Schysst stumpan! Plus att det är måndag = tävlingar på mantorp. Alltså mkt folk, bilar, hästar, transporter. Skitlätt att få henne koncentrerad på att gå in då.. Fan vad folk ska va hjälpsamma när man ska lasta också, alla är helt plötsligt proffs! Tog emot hjälp från några så vi kunde köra med linor men det hjälpte inte. En kärring som sa nåt är hon gick förbi väste jag bara lite åt. Hästfolk som tror de vet och kan allt avskyr jag. Till slut backade vi intill en dörr och försökte, efter 10 min erbjöd sig en tjej att ställa sig med sin ponny vid dörren där fram och då äntligen!!! Phew..men hon är inte ett dugg rädd D, det är bara en ledarskapskamp och hon ger sig inte i första taget.. Nåväl, vi anländer till nya stallet och släpper henne i en hage, bredvid en shettis hingst. En tjej ska stänga och jag tror allt är lugnt och hälsar på några andra..Dandi hinner springa fram och tillbaka längs hela hagen, men hon hinner inte stänga..så D dundrar ut och iväg.. haha fy fan.. Men jag gick o hämta na och sen var allt lugnt. Funkade i hagen och jag tror hon kommer trivas kanon, och jag också. Dock när vi stod där frågade en mamma vilken box jag skulle ha, jag bara "den jämte spolspiltan, den hästen skulle flytta?" Näää det är vår häst, vi tänker inte flytta. Paniken kommer direkt.. Men, de ska sälja hästen. Det finns lediga ponnyboxar, det är en D-ponny, så tanken var att de skulle byta box. Men det ville minsann inte hon. Haha, jaja, det är inte mitt problem. Det där får stallägaren fixa!

Ojoj vad långt det blev. Nu har jag ätit en halv kebabpizza, orkade inte mer. När vi var på g dit hade jag helt plötsligt en polis i röven som slog på ljus och hela faderuttan. Jag svängde direkt åt sidan för att släppa fram, som tur var ville de inte åt mig, men hjärtat slog i 200 ändå tror jag. Aja, har gått typ 14.000 steg, är trött i huvudet och måste nog få tänka igenom allt. Det brukar jag göra i duschen. Sätta mig där själv med vattnet rinnandes och bara...tänka.

1 kommentar:

Anonym sa...

haha herreguud vilken dag du haft. Men vad otäckt de där med hoven och undra vad det är för något? Hoppas hoppas verkligen hon blir bra.

Jätte lik min apa som ettåring med juh. Angående lastningen fan vad smart egentligen. kanske borde köpa en liten shettis och ha som lasthjälp. Binda fast där framme vid dörren och bara se söt ut.