När en häst börjar "bralla" som man kallar det så innebär det ungefär att de hoppar rakt upp i luften, sparkar bak-ut och är allmänt okontrollerbara. Då gör man allt för att sitta kvar. När man väl inser att man inte kommer sitta kvar är det bara att släppa allt och förbereda sin landning, förlåt, kraschlandning. Vilket jag totalt misslyckades med idag.

Skulle bara rida runt fälten hemma innan vi jobbade lite i paddocken. Kände direkt att det var mycket energi i honom idag. Krutburk ungefär. Förra veckan galopperade vi på ett av fälten vilket han tyckte var jättekul, han tog i som en tok och hade energi som han behövde göra av med. Tänkte att vi tar ett varv idag med. Här begår jag mitt första misstag. En häst som är som en krutburk och väldigt explosiv galopperar man av i paddocken, inte på ett fält. Han skuttade av glädje rakt upp i luften flertalet gånger och jag flög. Här gjorde jag misstag nummer två - planerade inte min landning. Jag var alldeles för upptagen med att tänka på att jag inte ville skada mig, vilket jag såklart därför gjorde. slog i huvudet rejält och det svartnade, stack lite och jag blev vimmelkantig. Tänkte att "fokusera nu för f.. så du inte svimmar av". Och det funkade. Ungefär då inser jag att jag har galet ont i rygg och ena benet. Tänkte att fan fan inte ryggen! Tänk om jag pajjar diskar och får ha ont i ryggen resten av livet!! Inser sedan att jag har så ont att jag inte kan gå men försöker halta hemåt. Var bara kanske 500m hemifrån. Jag är inte mjäkig men så här ont har jag nog aldrig haft, tjöt av smärta så Ulf fick hämta mig.

Men så är jag ju envis med och hästen hade ju fortfarande massa energi så jag ville longera honom i paddocken så jag haltade runt där. Sen ville jag även upp på honom. Alla som rider vet att det är en grej - åker man av ska man upp direkt igen, både för sitt egets psykes skull och för hästens. Upp kom jag sen pallade jag smärtan några minuter innan jag hoppade av. Aldrig blivit avkastad så frekvent som av denna häst, någonsin. Typiskt att just denna mule är stor som ett hus :)

Tur att jag är sjukgymnast och känner min kropp för jag kan till 95% säga att det enbart är ryggmusklerna på ena sidan. Men att de är rejält sönderslitna - såväl erector som djupa stabiliserande och ql. Känns åtminstone så när man palperar. Så nu är det voltaren och jag och ett ryggbälte. Men kan knappt gå, inte böja, vrida eller lyfta benet. Suck!! Det jag tänker mest på är inte mig själv, förutom att jag är väldigt tacksam att det inte blev värre. Nej jag tänker på min fina häst, som det inte heller var en bra upplevelse för? Han menade ju inte att göra mig illa, han var bara pigg. Måste fatta att hästar inte tänker så, att han inte funderar över vad som hände halva natten, som jag. Och så tänker jag på att jag ju måste rida typ varje dag med tanke på hans energi... Varken tid eller lust att inte kunna rida! Och när jag hade panik över ryggsmärtan dök JOBB upp i huvudet. Neeeej inte en pajjad rygg, jag måste ju jobba!!! Störd. Your job won't take care of you when you are sick..

När jag köpte honom var han relativt otränad och saknade egentligen bjudning. Nu är han i bra kondition, rids regelbundet och mår bra - och då är han mycket mer häst att både hantera och rida.

Nu hoppas jag på lite sömn och att jag inte är helt invalid imorgon.